SPORTLOV
Blog de una fea
Sábado ofrecidos, créanlo o no, el hockey en Skellefteå Kraft Arena. Por cuarta vez este año. Se siente un poco extraño que haya habido tan pocos partidos esta temporada. El año pasado, tuve pases anuales, de modo que el cambio ha sido grande. Innegablemente grandes. Ahora era realmente muy pocos esta vez, pero era todavía agradable para trabajar con el señor de expertos de iluminación establecerse y ver una realidad AIK jugado mejor que en tiempo real. Espero que ahora están en la parte superior, al llegar a la final. Esperanza. Puede ser realmente necesarios, habida cuenta de que probablemente lo sea sólo de Linköping que representa la resistencia. Este año, la retrospectiva, con cero victorias en cinco intentos está lejos de ser agradable. Espero, sin embargo, es el último en abandonar un verdadero apoyo.
Después de hockey, se convirtió en el hogar para irse del Ayuntamiento de Valle de la calle por un poco de Melodifestivalen Drama (una de mis sugerencias fueron a casa por lo menos) y de cháchara con la familia Velas de expertos. Buena gente allí. En efecto brillante.
Domingo comenzó como de costumbre con los niños gimnasia. Qué bien cualquier momento. La próxima semana será cancelado. Trist que grava en la máquina. Gimnasio cosa sin duda ha sido un éxito y espero que vamos a hacer citas a caer de nuevo.
Antes de la medianoche se hizo con el señor E juzgar algunos FLOORBALL, siga el resto de los miembros de la familia de la Sra. Sveas cumpleaños, comer la cena en el juramento madre, una brillante y divertida película. Patrik 1,5. Tanto yo como la señora E gustó bruscamente. Mirar!
Och för alla som inte kan läsa denna "spanska" följer nu en svensk översättning. Enjoy.
Lördagen bjöd, tro det eller ej, på hockey i Skellefteå Kraft Arena. För fjärde gången i år. Det känns lite underligt att det blivit så lite matcher denna säsong. Förra året hade jag årskort så kontrasten har varit stor. Onekligen stor. Nu gällde det egentligen inte speciellt mycket denna gång, men det kändes ändå trevligt att tillsammans med herr ljusexpert slå sig ner och se ett AIK som faktiskt spelade bättre än på riktigt länge. Förhoppningsvis är vi på topp nu när slutspelet drar igång. Hoppas. Det kan verkligen behövas med tanke på att det förmodligen blir just Linköping som står för motståndet. Årets facit med noll segrar på fem försök känns långt ifrån trevligt. Hoppet är dock det sista som överger en sann supporter.
Efter hockeyn blev det att knalla hem till radhuset på Valleystreet för lite Melodifestivalendramatik (mitt ena tips gick åtminstone hem) och chitchat med familjen Ljusexpert. Trevliga människor de där. Lysande faktiskt.
Söndagen inleddes som vanligt med barngympa. Hur trevligt som helst. Nästa vecka blir det dock inställt. Trist som grus i maskineriet. Gympagrejen har onekligen blivit en succé och jag räknar med att vi ska boka tider till hösten igen.
Innan det blev midnatt hann herr E också med att döma lite innebandy, följa de övriga familjemedlemmarna på fröken Sveas födelsedagskalas, äta middag hos svärmors samt se en fantastiskt trevlig film. Patrik 1,5. Både jag och fru E gillade den skarpt. Se!
Familjeverkstan
I skrivande stund har vi haft två träffar och det känns onekligen som en fantastisk erfarenhet som kommer att ge familjen E sagolikt mycket. Målsättningen är att bli den bästa mamman och pappan som vi kan bli. Det är faktiskt våra underbara barn väl värda. Familjeverkstan ger oss verktygen att hjälpa våra barn att må gott. Och om de mår gott mår givetvis även vi just precis så. Gott. Som småbarnsförälder, speciellt till en trotsig treåring som sonen, känns det skönt att diskutera med andra och få råd och stöd i andras tankar och erfarenheter. Livet som förälder är ju inte alltid en dans på rosor även om det ofta är elefantiskt fantastiskt.
För att koppla och förtydliga hur livet kan vara för en förälder, i det här fallet en mamma men jag vill verkligen understryka att det i min värld är precis samma sak för oss pappor, embeddar jag in ett ypperligt Youtube-klipp. "The Mum Song". Enjoy!
Besiktning
Igår var det onsdag och stora besiktningsdagen. Först skulle bilen, ni vet den röda kombin tillika Svenssonbilen, genomgå en undersökning från topplock till tålyse. Jag oroade mig för två saker. Det ena baklyset har during the ice age krånglat, strulat, glappat och inte alls velat fungera som sig bör. Jag ville givetvis åtgärda detta innan själva besiktningen och ställde därför in bilen på uppvärmning i ett varmt och mysigt garage innan själva lampbytet skulle genomföras. MEN, vad händer efter att bilen blivit upptinad och fin? Jo, lampan fungerar givetvis fläckfritt. Nice.
Det andra som jag oroade mig för var faktiskt en så viktig atteralj som bilbältet på förarsidan. Ibland vill det liksom haka upp sig och inte alls rulla ut sådär glatt och smidigt likt en röd matta längs Walk of Fame. Idag fungerade det dock smidigt och rulligt värre. Härligt.
Vad jag inte alls hade oroat mig över var avgassystemet. Bilen har ju enligt mig själv inte bullrat eller brummat mer än den normalt brukar under den senaste tiden. Jag borde dock ha oroat mig över just detta. Efter lite pillande från herr besiktningsman blev det ett stort hål i avgasröret. Not cute. I och med hålet gick det inte att genomföra en ordentlig koll av avgasutsläppet. Resultatet blev därför ombesiktning. Inte kul alls.
Något som var lite roligare var eftermiddagens egna besiktning. Det var nämligen dags för herr E att göra återbesök angående sin egen hälsoprofil. Inför detta kunde man faktiskt urskilja en gnutta ångest, men väl på plats kändes det bara finfint. Och även resultatet blev finfint. Allt var förbättrat sedan hälsobesiktningen senast genomfördes. Vilopulsen, maxpulsen, sänkan, syreupptagningen, rörligheten, ja, allt var bättre! Och jag som egentligen inte ens ansträngt mig speciellt mycket. Trevlanstrevlans. Förhoppningsvis kan jag förbättra mig än mer till nästa gång. Det får bli min nya målsättning. For now.
När ska du eller din bil besiktas nästa gång?
En trevlig liten tisdag
Idag var det tisdag, men absolut inte vilken tisdag som helst. Åh nej, min favorittisdag utav alla tisdagar på året. Fettisdag, såklart! Semlor är onekligen en av mina största laster och trots mitt pågående, om än i liten skala, projekt om att minska min volym har det hunnit slinka ner en och en annan semla sedan årsskiftet. Just idag har det faktiskt blivit två. Först en kanelsemla som var alldeles lovely och sen en trevligt hembakad semla från familjen Holmberg. I like a lot!
Förutom det finfina faktum att det idag har varit en riktigt semladag har det även hänt stora saker väl värda att nämnas i vårt långsmala land. Kronprinsessan Victoria har nämligen gått ut med att hon nu förlovat sig med sin prins Daniel Westling. Hela svenska folket jublar. Typ. Eller?
Sist, men absolut inte minst har dagen bjudit på lite hockey. Skellefteå AIK spelade oavgjort med Djurgården på bortaplan och kan i och med den poängen känna sig i stort sett helt klara för slutspel. Oerhört skönt! Jag drömmer redan om att de får möta Luleå i kvartsfinalen. Det skulle vara fantastiskt roligt om det kunde bli just så. Heta derbymatcher, fullsatta läktare och ett sjuhelsikkes drag skulle man nog med största säkerhet kunna räkna med. Matchen följdes hemma i radhuset på Valleystreet tillsammans med ett gäng buspojkar. Under periodpauserna diskuterade vi fram att (och hur) vi ska åka och se NHL till hösten. Onekligen trevligt.
Blev det någon semla för dig idag?
Nyinflyttade
Happy Nintendo to you...
När man efter en tråkig och stundtals bedrövlig innebandytillställning äntligen kom hem till radhuset på Valleystreet stod delar av familjen Rönnberg redan och väntade. De dök, jag har faktiskt belägg för att kunna skriva för ovanlighetens skull, upp i utsatt tid. Familjen E dök upp senare. Ganska långt senare. Herr E en hel kvart senare och fru E och barnen nästan hela 30 minuter senare. Är det så man gör som värdpar? Njä.
Nåväl, när alla väl var på plats blev det som vanligt en sagolikt trevlig tillställning. Såklart. Minns ni tårtan jag drömbloggande om igår? Min underbara mamma ansträngde sig givetvis till det yttersta för att se till att jag skulle få firas med en finfin Nintendo-tårta. Onekligen nice. Kanske kan man ana varifrån herr E och de övriga i syskonskaran Rönnberg fått viljan att alltid försöka överträffa omgivningens förväntningar? Vi vill liksom helt enkelt att dem vi håller nära och kära ska få det allra bästa. (fast vem vill inte det egentligen?) Kanske beror det helt enkelt på att vi själva alltid har fått just det?
Och som om tårtan inte hade varit nog hade min konstnärlige broder Jonas också styrt upp en finfin Nintendotavla föreställande en klassisk 8-bitars handkontroll. Riktigt nice som ni själva kan se på bilden. Familjen E drömmer redan om en tavla till från den skickliga konstnären. Kanske med en Zapper?
Man kan väl inte säga annat än att man är onekligen lyckligt lottad med en familj som min?
Innebandy is no more
Visst inser ni att jag är en träningsfantom?
Pappa, jag vill spela baseball!
Rosa presenter i överflöd!
Det blev en bra födelsedag igår. Stort kalas med massor av gäster, färgglada ballonger, gottgott fika, rosa presenter, rosa prinsesstårta, fiskdamm (där sonen fiskade upp en alldeles egen sop!) och hög ljudnivå. Sonens ena kärlek stod i fokus. Det var nämligen hennes gäster, kalas, ballonger, presenter, tårta och fiskdamm som jag beskrev ovan. Ändå rätt så mycket myspysigt att få vara på ett klassiskt barnkalas på sin egen födelsedag trots att man nu har passerat 30. Även om det inte är ens eget. För egen del firas jag litegrann idag med fika för delar ur familjen Rönnberg. Blir trevligt.
Igår blev bästaste presenten en oväntad, eller egentligen inte alls oväntad med tanke på vilken underbar familj som kom med den, tårta i form av en gigantisk semla. Snajsigt och mumsigt värre. I like I like I like. Ja, love faktiskt.
Idag är ingen vanlig dag...
Vad tror ni om födelsedagstårtan, passar väl en Nintendonörd som mig alldeles ypperligt!?
Partymysfredag - back to basics
Jag vet egentligen inte om jag är ute och cyklar när jag skriver att det var länge sedan familjen E hade en alldeles vanlig och traditionell partymysfredag, men det känns i alla fall liksom just så. Förra fredagen var det melodifestivalens genrep som stod på menyn och fredagen innan det var det trevlig middag på Elmstreet. Och fredagen innan det vill jag tro att fru E var borta på något annat äventyr. Mest troligen var det väl ett Me & I partaj. Minns tidigare inlägg.
Inte för att inte alla ovan nämnda varit väldigt trevliga och uppskattade fredagar, men det blir ändå skönt att åter gå tillbaka till rötterna. Quesadillas, rostade mandlar, filmrullar, festis, läsk, latté, "Dansfestivalen", Barda och myspys i soffan from hell. I like. Och om det vill sig riktigt väl kanske det också dyker upp en semla här i radhuset när barnen somnat. Jag fyller ju trots allt år imorgon. Hurra, hurra, hurra för jag!
Vad gör du ikväll?
Mot kvartsfinal!
Den inledande slutspelsmatchen, tillika åttondelsfinalen, mot Norsjöhjältarna i Fromheden slutade med seger. Som väntat gick det dock inte riktigt lika lätt denna gång även om slutsiffrorna ändå skenade iväg mot slutet. Efter den första perioden hade det rosa laget ledningen med endast en boll och spelmässigt var det faktiskt helt och fullt jämnt skägg.
I den andra började, tack och lov, bollarna att ramla in framåt och innan den tjocka damen hade sjungit för sista gången visade resultattavlan på hemmaseger med 16 bollar mot 6. Utav dessa 16 bollar som ramlade in framåt var herr E delaktiv i hela 7. Fyra bollar hängde han själv in och sedan passade han också fram till ytterligare tre. Härligt.
Nu väntar Alhems FF i kommande kvartsfinal. Spännande. Ett betydligt tuffare motstånd som vi också hade ganska svårt för i grundserien. Matchen spelas redan nu på söndag med start 15.00 i Kaplanskolans gymnastikhall. Välkomna!
Slutspel
Ikväll drar det ack så efterlängtade slutspelet igång. Alltså nu menar jag ju inte elitseriens tråkiga och ointressanta slutspel om det nu var någon som trodde det - utan det heta och elefantiskt intressanta slutspelet i innebandyherrarnas division 4 norra. Världens snyggaste och mest rosa lag, IK Rutin, tar sig ikväll an skogshuggarna från Norsjö. Fromheden. I det senaste mötet, då i Norsjö, blev det målfest utan dess like och de rosa kunde vinna med 21 mål mot 6. Helt och fullständigt galet. Jag tvivlar dock på att det ska gå lika lätt ikväll. Förhoppningen och målsättningen är dock att det åtminstone ska bli seger för IK Rutin som slutspelet till ära för första gången spelar i helrosa. Allt annat än avancemang vore givetvis försmädligt med tanke på att vi faktiskt placerade oss på en stadig andraplats i grundserien med endast en förlust noterat i protokollet. I och med andraplatsen fick vi dessutom välja motståndare allra först vilket givetvis skulle göra det än mer pinsamt om våra "önskemotståndare" slog ut oss.
Nåväl - Ikväll drar det igång med buller och bång och slutspelsskägget gror här hemma på Valleystreet. Matchstart klockan 21.00 på Campushallen, Skellefteå. Välkomna!
Fika vs. Fika
Me & I partaj for men?
Allra käraste och bästaste fru E har i afton ännu en gång haft möjligheten att tillbringa sin fritid tillsammans med goda vänner, gott fika, nya bekantskaper, lite mingel, småprat, fniss och skratt samtidigt som hon har erbjudits en närmare titt på klädmärket Me&I's senaste kollektion. Tro nu för Gudruns skull inte att jag är det minsta bitter över att vara hemma med våra två diamantbesmyckade guldklimpar när hon sitter där i en soffa och myspyser. Inte alls. Det är hon givetvis väl värd.
Vad jag dock funderat en hel del kring på sistone är just alla dessa klädpartaj som mammorna relativt frekvent väljer att anordna eller besöka. Visst, jag förstår helt och fullt grejen med att träffas ett gäng mammor, fika, prata blöjor, bajs och annat föräldraprat korsat med skvaller, boktips, prat om inredning och annat intressant. Att samtidigt koppla samman allt detta trevligt med lite shopping gör givetvis inte saken sämre. Och inte nog med att lite shopping faktiskt gör tillställningen än trevligare så sanktionerar det liksom också hela anledningen till att gå på dessa partaj. Ett klädparty kan nämligen uppfattas som ett nödvändigt ont. "Sonen och dottern behöver ju kläder så jag går väl dit och offrar min fritid för att hinna handla lite nödvändiga och livsviktiga klädesplagg till de små." Fru E har kanske aldrig riktigt uttryckt det just så, men på något underligt sätt känns det som att ens närvaro vid ett klädpartaj liksom är en grej som aldrig går att ifrågasätta. Är det någon som förstår mitt resonemang?
Som kille tror jag att det exempelvis skulle kännas svårare att sälja in en tv-spelskväll mitt i veckan. Kanske skulle man prova att motivera det lite i stil med - "Det kommer en kille från Sony som ska visa upp den senaste spelkollektionen till Playstation 3. Man får testa lite olika tv-spel för barn, men givetvis även för vuxna och sedan bjuds det på chips och Jolt Cola. Jag kan offra mig och gå och se om det kanske finns något bra spel som eventuellt kan bli en fin julklapp." Hur många fruar och sambosar i sinna fulla sinnes bruk skulle skicka iväg sin karl på ett par sådana partyn i månaden? Typ ingen. Eller kanske ganska många? Jag vet inte. Fru E skulle nog förmodligen släppa iväg mig på ett eller annat.
Kanske skulle man själv ta sig i kragen och istället för att smyggnälla om saker och ting istället anordna ett alldeles eget litet klädparty enbart för pappor? Kanske i samband med en hockeymatch eller något annat urtypiskt pappigt. Typ tv-spel, why not?
Sonen och kärleken
I mina yngre dagar kändes dock beskrivningen på min son ganska ypperligt överensstämmande med en beskrivning på herr E. Ni som sett mig graciöst glida runt i midjekort kavaj (jag hävdar bestämt att ni sett i syne vad gäller mitt klädval) på mellanstadiediscon i Bergsbyn vet kanske just precis vad jag menar? Jag måste onekligen ha varit både söt och charmig. Och att jag var en tjejtjusare var det inget snack om. Men nog om det...
Sonen säger ofta att han är kär i alla tjejer, men ska sanningen fram har han huvudsakligen två stora kärlekar i sitt liv. Den ena brukar ganska frekvent synas här och där, men det finns även en annan som får sonens hjärta att slå kullerbyttor. Fröken dubbel-A bor näranära och sonen har sedan extremt tidig ålder haft gott tycke till denna sötnosade tös. För en tid sedan kom kärleken och föräldrarna på besök och det hela slutade i kärleksfullt bröllop. Eller rättare sagt tre kärleksfulla bröllop tror jag nog att det blev innan kvällen var över. Bröllopsgästerna hade nämligen stora problem med att närvara alla samtidigt vid självaste vigselceremonin. Kyssen blev dock förevigad. As seen on the screen. Lovely.
Laddad!
Partymysfredagen den trettonde
Otursdag? Nej, det hoppas jag verkligen inte. Lite partymysgodsaker har i vanlig ordning inhandlats och inom kort lämnas arbetet och den där sanna partymysfredagskänslan lär med största sannolikhet infinna sig ganska så direkt omedelbums efter det. För familjen Es manliga medlemmar blir det ikväll partymys på Melodifestivalens genrep tillsammans med Amy Diamond, Markoolio och "CaraMia" som älskade sonen så fint uttrycker det. Onekligen snajsigt. Favoritprogrammet och veckans vanliga höjdpunkt - Barda - missas med andra ord. Lite trist, men turligt nog kan man ju se alla avsnitt på nätet. Jag gillar sånt. För de två sötnosade flickorna blir det myspys på hemmaplan. Fru E är nog sisådär superglad över det. Kanske lite ändå. När den kära dottern har somnat känns det i alla fall säkert ganska så helt okej eller ännu bättre att ha radhuset helt och hållet för sig själv. Hoppas. Imorgon är det Alla stjärtarnas dag och då ska jag försöka att vara en alldeles extra ypperligt bra herr E. Återstår att se hur det går.
Hur ser partymysfredagen den trettonde ut för dig?
Det som såg ut att bli en vanlig onsdag...
...blev hastigt och lustigt en alldeles förträffligt underbar och lyxig dag. Mitt i maten ringde nämligen herr Es mamma, tillika sonens farmor, och meddelade att sonens elefantiskt stora (största?) idol Amy Diamond alldeles strax skulle dyka upp i festivaltältet på Möjligheternas torg. Oj! Panik utbröt vid det äggformade middagsbordet och grekisk sallad slängdes i kalabaliken ner längst med matstruparna på herr E och son E. Sisådär femton-arton sekunder senare stod de båda pojkarna påklädda i hallen redo att brumma iväg in till city med den röda kombin.
När vi lyckats parkera ringde herr Es pappa, tillika farfar till sonen, och undrade var vi höll hus. "Vi har precis parkerat!" hojtade herr E och kastade sonen över axeln och satte iväg i full galopp mot festivaltältet. "Varför springer vi pappa?" skrattade sonen förvånat fram. "Du ska få se när vi kommer fram!" var det enda jag lyckades flåsa fram som svar på den frågan och snart hade jag älgat hela vägen fram till tältet. Och vad händer då där?
Jo. När vi kommer in i tältet står ingen annan än självaste Amy Diamond där intill farmor och farfar. Wow! Sonen blir osannolikt blyg för den lilla söta tjejen i röd jacka och det kändes litegrann som julafton på nytt. Vad gör då Amy? Jo, hon kommer fram och böjer sig ner till Sander och säger vänligt och glatt "Hej! Är det du som är Sander?" Sonen vet nu inte alls vart han ska ta vägen och istället för att utbrista i ett stort leende och skratt blir det ett viskande "Jo." med lite darr på underläppen. Amy tar det dock coolt och ger sonen tid att samla sig. Sedan får han autografer och även en något påtvingad kram. Amy försökte verkligen komma åt att ge honom en ordentligt kram, men det var inte det lättaste med den skvätträdde lille sonen. Själv hade jag i stressen tyvärr inte hunnit få med mig någon kamera, men turligt nog träffade vi en fotograf som är en vän till familjen. Hon tog kort och har också lovat att mejla. Lovely. Kan det bli mycket bättre?
Jag trodde inte det, men jo det kan det faktiskt. Innan vi åkte hem gick vi nämligen förbi en monter där man fick ballonger, kaffe och filmrullar. Ni som följer min blogg känner antagligen till sonens förälskelse till dessa gosaker och givetvis skulle sonen få sig en liten filmrulle att smaska på innan vi lämnade tältet. Under tiden undrade en av de som stod i montern om inte herr E samtidigt skulle prova på att tävla i ett memoryspel. "Man kan vinna biljetter till genrepet och även resecheckar." motiverade den trevliga monterkillen med. Okej. Herr E gjorde ett försök och pang boom. Tro det eller ej, men hastigt och lustigt hade herr E kvällens bästa resultat och om jag förstod det rätt också det tredje bästa resultatet om man räknade med de tävlande från Göteborg. Monterkillen sa då grattis och undrade om jag ville gå och se genrepet på fredag. "Jomenvisstsåklartvilljagdet!" blev mitt omedelbara svar. Sekunden efter stod jag med två biljetter till fredagens genrep. Nice.
Och jag som trodde det skulle bli en vanlig onsdag i det kalla radhuset på Valleystreet. Tji fick jag! Det blev något helt annat och en elefantiskt glad liten son somnade onekligen lycklig ikväll - ett stort och fint minne rikare. Jag räknar med att vi kommer att få höra om detta möte lång tid framöver. Kul. Roligt också att Amy var så oerhört gullig och trevlig. Jag gillar sånt. Ni kan räkna med att familjen E kommer att ringa och rösta på henne på lördag. Forza Amy!
