Ingen misstanke om brott föreligger med anledning av den polisavspärrning i centrala Skellefteå som NV under lördag kväll till söndag morgon rapporterat om på norran.se.  Inre befäl vid Skellefteåpolisen uppger att tragik ligger bakom det inträffade och eftersom NV normalt inte rapporterar om sådana här händelser har vi tagit bort den ursprungliga artikeln. Det här inlägget ska läsas som en förklaring till de av er som hann läsa artikeln som låg ute igår kväll och i dag morgon.

Källa: Norran

Vad jag förstår handlar det om ett självmord. Ytterst tragiskt. Det har ryktats en del om vad som har hänt och det finns säkert att läsa hur det hela gått till somewhere ute på the world wide web, men på min blogg funderar vi inte vidare om detta. Iallafall inte jag.

- Vi vet inte vad som har hänt, men vi har spärrat av området och har tekniker på plats. Mer än så kan jag inte säga nu, säger Marie Kristiansson, inre befäl vid Skelleftepolisen.

Vakthavande befäl vid länskommunikationscentralen i Västerbotten uppger vid 22-tiden på lördagskvällen att anhöriga inte är underrättade då personen inte är identifierad.

Källa: Norran

Här föjer en samling av fullkomligt osammanhängande iaktagelser, påståenden, funderingar, fakta, fantasier och drömmar fyllda med bland annat bevingade ord, litoteser och hyperboler. Allt från toppen av mitt huvud. Håll i hatten. Nu åker vi.

Idag var det egentligen planerat att vi skulle få middagsgäster i form av vännerna N+C=H. MEN, som så många gånger förr (det känns som många iallafall!) fick vi lov att ställa in detta. Denna gång var anledningen att lille Sander blev sjuk. Inte kul alls, men den lilla stackaren hade en väldigt febrig och grinig kväll. Som tur var vet vi ju att vi kommer att ha möjlighet att träffa N,C och H i framtiden.

På tal om Sanders feber och förkylning vill jag erkänna att vi, både jag och fru E, låg inne hos honom när han skulle somna inatt. På senare tid har vi låtit honom somna själv och detta har gått mer eller mindre smärtfritt faktiskt. Idag hade vi dock inte hjärta att lämna honom. Han grinade som en stucken hela vägen upp till sitt rum och han visste inte var han skulle ta vägen när han la sig i sängen. "Ligger du här hos mig Pappa? Jag är ju förkyld?" snyftade det lilla hjärtat fram när mamma var nere och snabbgjorde lite välling. Vem klarar att säga nej till det? Inte vi iallafall.

Sander har på senare tid börjat se fler och fler likheter mellan människor och det är ganska vanligt att han ser någon på tv för att sedan säga att han/hon ser ut som någon i hans omgivning. Nu tänkte jag berätta om några. Får se hur många jag kommer ihåg. Förmodligen inte så många. Idag när vi såg Körslaget sa han iallafall att Agnes såg ut som min lillasyster Sofia. Nja, jag vet inte riktigt om jag håller med sådär jättemycket... Men... nja... Och igår när det visades talang sa han att Peppe Eng liknade två kompisars pappa, Johan och Stefans pappa. Där kan jag faktiskt hålla med. Vad tycker ni som vet vem han är? Tidigare har han sagt att farfar ser ut som ABBA-legenden Benny Andersson. Jag är benägen att hålla med om att det ibland kan finnas tydliga likheter mellan dessa två herrar. Även på bild kan lille Sandermannen tycka sig se likheter mellan kända och "kända" personer. Morfar var enligt Sanderman lik Jerry Williams. Janne Astlin liknade Lasse Åberg. Och farmor liknade Posh Spice. Ingen av de tre känns väl direkt klockren. Eller?

Ikväll var det alltså dags för andra avsnittet av de kommande veckornas lördagsunderhållningsprogram Körslaget. Även denna gång hejade jag extra på Joacim Cans och hans hårdrockande kör. I kampen om vem som ska bli runner-up är det i nuläget en stenhård kamp mellan Agnes och Brolle Jr. Onekligen väldigt otippat. Både Agnes och Brolle Jr har dock vara exemplariska i mina ögon. Brolles låtval var dessutom kvällens bästa. Elvis funkar always. Vem hejar du på?

Det känns som att det hade suttit alldeles ypperligt med en myspysigt party-mysfredag tillsammans med mina två största kärlekar. Datorn och TV:n. Nä, skämt å sido. Sander och Erika. Givetvis.

Tyvärr blir det inte någon vanlig party-mysfredag. Istället kommer jag att inleda aftonen med att besöka min trevliga frisörska Nina som förhoppningsvis ska göra sitt yttersta för att jag ska få en frisyr jag kan leva med. Tack och lov brukar hon lyckas bra mer eller mindre varje gång. Jag känner mig med andra ord relativt trygg i hennes händer. Även när hon håller en sax i någon av dem.

Efter friseringen ska jag faktiskt jobba litegrann. Tillsammans med min storebror kommer jag nämligen att skipa rättvisa i innebandymatchen mellan Kågedalens AIF och Gamla Stan IBK. Enligt vad jag har hört om det hör mötet på förhand kan det bli en riktig batalj. Tydligen har det varit en del skitsnack mellan spelare i de olika lagen och det kommer förmodligen att bli en väldigt prestigefylld tillställning där ingen vill förlora. Tur att de får bra domare. Det var iallafall vad de sa. Återstår att se om det är lika glada miner när slutsignalen ljudit. Jag hoppas.

Slutligen efter såväl hårklippning som innebandydömning ska jag skynda hem för att myspysa tillsammans med en av mina kärlekar. Den mindre modellen av de två lär sannolikt sova vid den tiden. Kanske. Förhoppningsvis inte. Det är nämligen helt fantastiskt underbart att fredagsmysa i soffan med lite gott. Oftast brukar sonen somna i soffan och det är ju precis hur mysigt som helst.

Nu är klockan alldeles strax 15.00 och då ska jag bege mig till John Bauergymnasiet för att spela innebandy med Sander. Egentligen börjar fredagsmyset redan där. Det blir najsigt värre!

Ikväll passade jag dock på att se pilotavsnittet tillsammans med fru E. Ganska snabbt insåg jag att Gossip girl var precis lika lättsmält och underhållande som alla andra serier i samma genre. Likheterna med serier som exempelvis O.C, som faktiskt var en serie som jag mer eller mindre slaviskt följde ändå fram till dess undergång, var onekligen slående. Detta kanske inte är vidare underligt då det är just OC-skaparen Josh Schwartz som ligger bakom tv-serien? Med andra ord. Jag är fast. Hook, line and Sinker. Pinsamt? Kanske en aning... Seriens target audience lär väl inte riktigt vara 32-åriga män. Eller?

Gossip girl tar med oss till ett New York där de lyckade och fabulösa innekidsen lever sina bekymmersfria liv. De är rikare än dig. De är snyggare än dig. Och de är fulla av elakt skvaller.

Här syns Serena alltför ofta med ett glas i handen, Blair som trots dockansiktet är en manipulativ satmara och Nate som slits mellan de två, och alla krav som livet i samhällets toppskick ställer. Här bor Dan som suktar efter skolans snyggaste tjej, Chuck som saknar samvete och lilla Jenny - som ser upp till dem alla.

De må vara snuskigt rika och vackra som få, men under ytan finns problemen som vi alla kan känna igen oss i - och som inte alltid kan lösas av en lyxig shoppingrunda, hur mycket de än försöker. Martiniluncher, dejtvåldtäkter och elaka rykten - det är bara ännu en vanlig skoldag för kidsen på den respekterade privatskolan Constance Billard. Och den allvetande bloggaren Gossip Girl delar gärna med sig av allt det snaskiga!

"You know you love me - xoxo - Gossip girl"

Ni som saknat min dagliga redovisning av vandrade steg kommer här att få en mindre chock.

Nejnej. Det är absolut inte så att jag slutat att hålla koll på mina steg. Åh nej. Det är helt enkelt så att jag har gått så förbaskat få steg att det nästan känns pinsamt att redovisa detta för hela vida bloggvärlden att se. MEN. Här kommer det trots allt svart på vitt.

torsdag 7,300
fredag  4,000
lördag  7,200
söndag  5,100
måndag  5,200
tisdag  3,500
onsdag  3,200
torsdag 5,000
fredag  5,100
lördag  5,500
söndag  4,300
måndag  5,000
tisdag  5,300
onsdag  6,000
torsdag 7,300 (just nu 7,116 men jag uppskattar att det blir minst 200 steg till innan jag intar sängläge)

Sammanlagt 79,000 oredovisade steg. Galet. Men ändå alldeles på tok för få... Det behövs en ganska rejäl uppryckning om jag ska lyckas få ihop tillräckligt många steg för att nå vår målsättning denna månad.

Usch.

Totalt period 2: 99,700 steg

För att uppmuntra mig själv och alla andra bjuder jag på denna smått fantastiska låt!

Innan vi slog på kvällens film hann familjen E även se det smått upphaussade programmet "Körslaget". Först och främst vill jag säga att det inte alls var riktigt som jag hade trott mig att det skulle vara. Jag trodde faktiskt att stjärnorna, eller "stjärnorna" kanske är mer korrekt?, skulle vara mer delaktiga i framträdandet. Så var det dock inte. Och det kändes ganska bra. Faktiskt.

Klart överlägsen och helt makalöst bäst tyckte jag, precis som Markoolio, att Lag Cans från Mora var. Efter det inledande programmet känns de helt klart som favoriter. Iallafall från min sida. Joacim Cans från hårdrocksbandet Hammerfall hade en stabil och stark kör som dessutom bjöd på ett bra låtval. Det blir intressant att följa hans urval av hårdrocksdängor framöver...

Igår kväll gick kära fru E ut tillsammans med de goda grannarna A och S för att avnjuta en lugn stund på ett fik utan såväl barn som karlar. Jag misstänker att det bjöd på Latté (E), varm choklad (A) och te (S) och en hel del prat om både det ena och det andra? Säkert roligt, trevligt, mysigt och skönt på en och samma gång. Kul. Det är ni värda allihop.

För min del blev det en massa mys och bus med lille sonen. Strax innan klockan 8 kopplade jag in min inspelningsbara DVD för att ställa in den så att den spelade in programmaet som jag haussade några inlägg tidigare - Do you think you can dance scandinavia? Tanken var att jag sedan skulle se detta tillsammans med fru E när hon kom hem. En lysande tanke från min sida måste jag medge.

När fru E kom hem från fikat berättade jag glatt och stolt att jag faktiskt spelat in programmet och att vi kunde se det tillsammans när vi gick och la oss. Myspysigt och bra. Fru E var ganska så imponerad över att jag faktiskt tagit mig tid till att både koppla in DVDn och sedan också att ställa in den på inspelning. Mindre imponerad blev hon tyvärr dock när vi slog igång det jag hade spelat in. Inställningarna hade nämligen blivit fel när jag kopplat in den och istället för att spela in från kanal 5 så hade jag spelat in från kanal 8. Fiasko.

Nåväl. Livet går förmodligen inte under pga detta, men det kändes ju onekligen lite tapigt...

Efter morgonens discodans gick vi ut och lekte med efterlängtade Alba som ÄNTLIGEN blivit frisk!

Nu på morgonen har Sander och jag dansat loss till hans favorit Amy Diamond. Sander kan dock inte riktigt bestämma sig för vilken låt som är hans absoluta favorit, men det är någon av följande.

Ikväll valde jag att strunta i att följa slutspelet i ishockey. Det känns liksom helt ointressant nu när AIK har åkt ur. Ska jag vara helt ärlig vet jag faktiskt inte ens hur det gick i kvällens matcher. Jag såg att Timrå ledde med 5-2 en bit in i den sista perioden när jag bläddrade mellan tv-kanalerna så jag räknar med att de tog hem matchen. I den andra semifinalen hoppas jag verkligen att Linköping besegrar Färjestad. Oavsett hur det gick idag.

Istället för hockey såg familjen E det första avsnittet av Do you think you can dance? Scandinavia. Redan innan första reklampausen insåg vi att det här mest troligen blir ett program vi kommer att följa framöver. Det enda som egentligen talar mot att vi ska se det är det faktum att det verkar visas typ flera kvällar i veckan. Förhoppningsvis är det bara så nu inledningsvis när utagningarna ska göras. Till alla er som missade första programmet rekommenderar jag att kolla in avsnitt 2 imorgon.

Nästa program som kollades in var 100 höjdare med Filip och Fredrik. Som vanligt var det helt galet, fullkomligt puckat, ytligt, töntigt och meningslöst. Men samtidigt makalöst roligt och fabulöst underhållande. Wunderbar. Det är inte klokt hur mycket dumt folk det finns runt om i världen. Och roligt folk. Man kanske inte ska säga dumt folk i detta sammanhang? Roligt. Ja, så får det bli. Det absolut roligaste med kvällens program var att de fick med sig ett tuttförstorar-kit som de lovade att man kunde vinna på kanal5s hemsida. Vem vill ha ett sånt kit? Tävlingen återfinns iallafall här för er som är intresserade.

Det sista programmet som jag åtminstone försökte se, men inte gav mer än 5 minuter var Lilla Al-Fadji & Co. Är det någon som har sett något avsnitt av detta eller som kanske slaviskt följer denne Al-Fadji på hans resa efter sin far? Kan ni snälla berätta vad ni tycker om det? Jag gav det kanske ingen riktigt ärlig chans, men när lille Al-Fadji kollar upp på ett vindkraftverk och frågar sin kompis vad det är och denne svarar "En mikrofon" kändes det liksom att jag lika gärna kunde sätta mig vid datorn. Kanske, kanske ger jag programmet en andra chans en annan gång, men frågan är om det är värt det?