Min sortering av Lego har som ni säkert misstänkt fortsatt och till min besvikelse är jag fortfarande långt ifrån klar. Idag tog jag Sander till hjälp. Fast någon hjälp vette katten om jag kan kalla det. Mera stjälp kanske. Men kul. Det som var mest kul var att Sander hittade två gubbar som han direkt sa följande om.

"Titta pappa! Dom målar graffiti. Det är graffitigubbar."

Underbart att en snart treåring kan så mycket om denna myspysiga konstform. Jag undrar just vem det är som har inspirerat honom? Hmmm... det kan väl aldrig vara hans käre gudfar och fadder aka. Flottet, 24 killer och flertalet andra lustiga namn. Näe, det är säkert förskolan. Där verkar Sander nämligen göra massor av lustiga saker.

EFtersom Sander var helt övertygad om att dessa två Legogubbar var graffitigubbar så såg jag till att de förevigades på bild in action so to speak. Ganska nice va? Eller vad tycker du lillebror?



Förutom min egen bild Youtube:ade jag även fram denna film om Lego graffiti. Softish.

Idag överhörde jag en fantastisk dialog mellan en av våra elever och en lärarkollega som är mattelärare. Dialogen visar tydligt hur elefantiskt lätt det är att det blir missförstånd om man inte är tillräckligt tydlig.

Lärare: Hörru, det här ser inte bra ut. Din frånvaroprocent är alldeles för hög.

Elev: Jamen, det kan inte stämma, jag jobbar ju med ekvationer.

Nice.

På mindre än två veckor under mars  månad dog fyra ungdomar. I samtliga fall misstänker polisen att ungdomarna överdoserat den lagliga drogen DXM. Sedan i januari finns ytterligare ett dödsfall där polisen misstänker DXM. I alla fem fallen tycks ungdomarna ha gått och lagt sig - för att aldrig mer vakna. En av dessa var en mycket god vän till min familj i allmänhet och min bror i synnerhet. Hon återfanns livlös i sängen tillsammans med sin pojkvän. Pojkvännens syster är övertygad om att det är DXM som dödat dem. DXM måste stoppas nu!

DXM (dextrometorfan) är en livsfarlig drog som för närvarande är laglig i Sverige. Flertalet svenska hemsidor säljer drogen som de kallar ofarlig i fem gånger dödlig dos. DXM användes tidigare i hostmediciner, men sedan 1999 är det inte tillåtet i Sverige. DXM är klassad som hälsofarlig, men trots detta är det fortfarande lagligt att köpa drogen!

I ett av fallen där 17-åriga Robert Eklund mist sitt liv efter att ha använt DXM har hans familj och vänner tillsammans med verksamheten Trygg i Österåker startat en namninsamling för att narkotikaklassa DXM och därmed också stoppa den lagliga försäljningen. Hjälp till att göra den olaglig genom att medverka i namninsamlingen och genom att sprida denna namninsamling vidare. Dödsdrogen måste stoppas nu!

Lördagen började tidigt tidigt med att Sander drömde mardrömmar. Detta medförde givetvis att en väldigt trött pappa Ejrevi fick krypa ner bredvid honom och kramas riktigt mycket. Tyvärr återkom den där rackarns mardrömmen så snart ögonlocken slagits igen på vår lilla jediriddare. Fler tårar och fler kramar. Ganska mysigt, men i ärlighetens namn ännu mer jobbigt. Åtminstone den tiden på dygnet. Klockan 05.27 var jag tillbaka i min egen säng.

06.30 ringde väckarklockan. Usch. I ett svagt ögonblick hade jag gått med på att döma en innebandyturnering för stadens damlag. Dessutom med dåligt arvode. Ajajaj. I dessa dagar av slösaktighet är dock alla arvoden välkomna. Kära fru E gnäller bland annat om senaste månadens inköp av 21 st ljuslyktor från Hemtrevnad. Som fru E passande nog sedan dess döpt om till min älsklingsaffär. Och visst erkänner jag att jag tycker om butiken, men älsklingsaffär? Nja... Kanske just nu, men vad skulle IKEA tycka och tänka om jag gick ut med något sådant? Planen är för övrigt att jag ska få göra min efterlängtade IKEA-trip inom kort. Återkommer till detta framöver.

Dömningen gick bra och jag och min bror dömde 4 matcher tillsammans. På raken givetvis med sisådär 5-10 minuters mellanrum. Lagom jobbigt. Men damer har en tendens att vara lite mer lättdömda. Åtminstone damer i högre divisioner. Så det kändes aldrig sådär jättejobbigt. I gästande laget Kalix återfanns också en gammal bekant. Min gamla spelare som jag tränade i division 1 med StiL, Pillan, gästspelade nämligen med norrbottningarna. Kul. Men enligt henne själv skulle det inte bli något innebandyspelande alls nästa säsong.

När man äntligen kom ut från Eddahallen var det strålande sol. Efter en snabb smörgåslunch gick familjen E ut och lekte och chitchattade med grannfamiljen E. Efter en stund kom även nyinflyttade grannen N och hälsade på med dotter och nyfödd son. Efter en stunds lek ute i det fina vädret var det dags för familjen E att lämna in sonen hos farmor och farfar. Jediriddaren Ejrevi skulle nämligen sova hos just nämnda farföräldrar. Fram till sovatajm misstänker jag att det mest handlade om att hendla guldpengar, leka med lego och skrika i polismegafonen. Det brukar nämligen vara Sanders favoritsysselsättning hos farmor och farfar.

Under tiden som jag överlämnade sonen och diverse söva-över-attiraljer inhandla fru E mat på Wok n´roll. Efter en snabb avlämning och upphämtning bar det av till Elmstreet och familjen HC. Där möttes vi i dörren av två hungriga som illa kvickt ville hitta sin Nasi Goreng och sina Sataykycklingspett. Som efterätt bjöds vi på te, kaffe, bullar och chokladbollar. Eller kaffe blev det faktiskt aldrig trots envisa försök från Herr Hedman. För herrarna i sällskapet blev det istället Miller Light som sköljde ner bullarna. En underlig, men ände helt okej kombination.

Efter det var det dags för Sälteaterns föreställning Var är alla?. När vi bokade biljetter till detta, givetvis samma dag som biljetterna släpptes, hade vi ingen aning om vad det var för en liten teater dat rörde sig om. Sälteatern brukar betyda humor, men denna gång bjöds vi på något helt annat. Pjäsen berör våldtäkt och allas ansvar i det som sker. Onekligen var det en ganska tung upplevelse och tystnaden var total bland publiken när pjäsen nått sitt slut. Jag kände litegrann samma känsla som jag kände när jag var och såg Lilja 4-ever på bio. Det var liksom olustigt. Då, precis som nu, var publiken tyst. Det man hade upplvet var bra. Eller? Det hade gjort ett intryck. Den saken var säker. Men betyder det att det med all säkerhet behöver vara bra? Oavsett vilket är jag glad över att jag gick och såg denna pjäs som jag för övrigt ska se ytterligare en gång tillsammans med mina elever. Jag tror att det kommer att bli väldigt nyttigt och lärorikt för dem...

Efter teatern snubblade vi in på Kåffein där det just denna kväll var inträde som kostade 40 kr. Den mycket vänlige "dörrvakten" förklarade att anledningen till detta var att det ikväll bjöds på livemusik. Trevligt. Den unge dörrvakten kunde dock inte riktigt berätta vad det var för typ av musik och ej heller vem, vad, vilka som skulle skapa musiken. Han hänvisade oss dock till en affisch där man kunde läsa att Subcomandante & KFK och Sealionz var kvällens musikakter. Namnen sa oss precis inte ett smack. Nada. Våra förväntningar var alltså noll och intet. Spontant kan jag iallafall säga att det var lätt värt 40 kr för inträdet. Hade jag vetat vad jag hade fått i förväg hade jag lätt kunnat betala det dubbla. Så bra, eller intressant är nog mer korrekt uttryckt, var det. Och då menar jag framförallt musikakterna med Sea Lionz i topp. Men även musikakternas fanbase främst bestående av en socinomklass innefattande allt i från 18 åringar som ser ut som 15 åringar till 40+are från Gärdsmark.

Min kära sister in blogg Soof har utmanat mig att sätta ord på denna underhållande upplevelse. Jag vette katten om jag kan. Jag vette katten inte ens om jag kan ge mig på att ens försöka hitta en vettig genre där musiken som spelades kan placeras. Jungle? House? Med andra ord blir det svårt att anta denna bloggutmaning. Men jag gör det givetvis likafullt. Till min hjälp finns nämligen filmbevis... men det är inte alls av hög kvalitet. Det är mörkt. Kameran på telefonen är en av de absolut sämsta som finns på marknaden. Filmningen sker bakom en högtalare. Socionomerna finns ingenstanns i närheten av kameralinsens omfång. Med andra ord känns det på förhand som att detta filmklipp inte alls blir någon direkt höjdarupplevelse. MEN, här kommer det ändå. Enjoy.

 

Efter lite research kan jag dessutom erbjuda er Sea Lionz monsterhit - Break Through The Ice.

 

Och avslutningsvis bjuder jag dessutom på ett vackert fotografi av Subcomandante!

Nå, kära Soof. Får jag godkänt?

Nu börjar det vara dags att införskaffa sig en Majblomma. Håll utkik efter säljande barn eller beställ direkt från butiken på majblommans hemsida. Där finns majblommor och även andra produkter som säljs till stöd för Majblommans arbete mot barnfattigdom och andra orättvisor.

Priser på årets blommor:

Liten blomma 10 kr

Stor blomma 20 kr

Krans 30 kr

Pin 50 kr

Majblomman är, tro det eller ej,  Sveriges största barnhjälpsorganisation. De arbetar för att förbättra barns villkor och bekämpa barnfattigdomen i Sverige. Majblomman verka på flera nivåer för att nå bästa effekt för barnets bästa. De fångar upp barns aktuella behov genom de tiotusentals brev som kommer till Majblomman. Behoven har skiftat genom de 100 år Majblomman varit verksamma. När organisationen ser att det finns brister i det ansvar som samhället ska ta uppvaktar Majblomman politiker och andra beslutsfattare för att förbättra barnens villkor. Först och främst genom att de måste följa de lagar som finns och tolka lagarna utifrån barnets bästa. Majblommans vision är att alla barn ska få vara med och dela gemenskapen med sina kamrater i skolan och på fritiden.

Personligen tycker jag att det känns som en alldeles fantastisk verksamhet, om än att den delvis drivs på tveksamt skött barnarbete. Fast i ärlighetens namn har jag nog bara goda minnen från den tiden man var liten och cyklade runt och krängde Majblommor till släkt, grannar och fullkomligt obekanta i min omgivning. Då var det en lek och tävling mot sina klasskamrater. Nu ser jag värdet i det på ett helt annat sätt. Därför råder jag helt enkelt alla bloggläsare att köpa sig en Majblomma eller två.

Sander har en, men frågan är om ni ser den?

Idag har vi tillsammans med dagens stora elevgrupp på makabra 7 elever bestämt att vi arbetar alla arbetspass innan lunch. Det enda som skiljer dessa arbetspass åt är raster om 10 respektive 15 minuter.

Detta medför att vi får lunch klockan 12.15 idag och att vi efter detta är elevlösa. Nice. Med andra ord finns det utrymme att åka ut och käka lunch hos någon av våra flitiga praktikantelever. Idag blir det att besöka en pizzeria. Det blir nog finfint. En trevlig inledning på veckans party-mys-fredag helt enkelt.

Imorgon är det dags att rapportera stegen för period 2 i stegräknartävlingen som mitt arbetslag deltar i. Eller delar av mitt arbetslag rättare sagt. C är inte med eftersom hon är sängliggande efter operationen och Y har faktiskt lämnat laget efter att samarbetet med hennes stegräknare inte fungerade exemplariskt. Tydligen visade den konstant alldeles för få steg samtidigt som min stegräknare gjorde precis raka motsatsen. "En glädjemätare", helt enkelt.

Nåväl. Laget fortsätter dock sin vandring från Paris, men vi har så smått insett att det inte finns någon rimlig chans att vi ska nå hela vägen hem. Late L är nog den i laget som har vandrat flest steg under den andra perioden. Trots detta har han ändå inte nått upp till den snittnivå vi enligt kalkylen måste hålla. Nu är det dags att redovisa mitt resultat för period 2.

Räknade dagar: 31 st

Bästa dag: Lördag 12/4 - 22,100 steg (Innebandycup där jag både spelade och dömde)

Sämsta dag: Söndag 13/4 - 2,900 steg (Dagen efter innebandycupen...)

Totalt vandrade steg under period 2: 212,200

Snitt per dag under period 2: 212,200 / 31 = 6,845

Totalt vandrade steg under period 1 + 2: 199,900 + 212,200 = 412,100 steg

Snitt per dag steg under period 1 + 2: 412,100 / 52 = 7,925 steg per dag

Om man ser till antal steg per dag ligger jag inte alltför galet långt efter det snitt vi budgeterat med. Målsättningen var nämligen att vi skulle gå 8,600 steg per dag då detta skulle räcka för att ta sig hem från Paris. Jag ligger med andra ord inte mer än 675 steg efter. Per dag då såklart. Och med tanke på att det nu har gått 52 dagar av tävlingen innebär det ju i själva verket att jag ligger 52 x 675 = 35,100 steg efter kalkylen. Usch. Det lät verkligen otrevligt. Tror någon att jag hinner jobba ikapp detta under den sista och avslutande perioden?

Tveksamt.

Idag fick jag ett trevligt MMS från vår gode och omtänksamme vän P som arbetar på Expert Stormarknad. I MMS:et var det en bild på en Nespresso-maskin och en stor extraprisskylt. Bör jag tillägga att han är säljare?

Ni som känner fru E vet att hon mer eller mindre kan ses som en missbrukare vad gäller hennes beroende av Latté. Med tanke på just nämnda beroende är det faktiskt väldigt underligt att vi aldrig har införskaffat en Esspressomaskin till vår enkla boning. Istället har vi avnjutit denna himmelska dryck hos ovan nämnda vän P och hans L samt på diverse fik runt om i Sverige och världen. Det har fungerat ganska bra. Faktiskt. Men samtidigt har vi alltid sagt, drömt och pratat om att köpa en egen. Priset har dock avskräckt en del. Och även storleken. Den makalösa manick som familjen P+L=S har verkar vara fullkomligt fantastisk och att den gör god latté vet vi sedan lång tid tillbaka. Priset är dock obskyrt högt och underverkets fysiska storhet är faktiskt också mätbar med dess "storhet". Med andra ord finns det inget utrymme för ett sånt mästerverk i vårt lilla kök.

Därför funderade vi på den geniala lösningen med Nespresso. Systemet bygger på kaffe portionsförpackat i små metallburkar som sätts i speciella espressobryggare. Enkelt. Smidigt. Halvdyrt. Rätt så omiljövänligt. Och fullkomligt underbart. Anledningen till att vi inte har köpt en Nespresso tidigare vette katten, men jag misstänker att det helt enkelt beror på det klassiska "Ejrevisyndromet" som kan förklaras ungefär såhär: Vad-ska-vi-köpa-om-vi-nu-ska-köpa-eller-inte-köpa-kanske-en-sån-eller-en-sån-eller-vilken-är-bättre-och-vad-kostar-den-och-den-eller-den-vi-kanske-ska-avvakta-en-stund-och-se-om-det-finns-något-annat-eller-vad-var-det-nu-vi-pratade-om?

Men nu tyckte nog P att det var dags för vårt hem att förgyllas med en Nespressomaskin och ges möjligheten att tillverka espresso och även framtida latté. The price was right so to speak och familjen E nappade faktiskt ganska så mycket omgående. Inte nog med att det var ett sagoligt bra pris redan från start erbjöds vi nämligen också 400 kr tillbaka efter köpet. Nice nice. Utöver detta medföljde det givetvis en del provsmaker och vänlige P såg dessutom till att det blev ytterligare några provsmaker innan köpet var genomfört. Trevlanstrevligt.

Nu ska vi se till att illa kvickt bli medlemmar i Nespresso Club och beställa lite kaffe och även en livsnödvändig mjölkskummare. Detta sker nog redan ikväll så snart fru E hittat hem från Yllebroderiet på Handens hus. Vad tusan hon gör där är en rolig men dock helt annan historia.

Nu återstår det bara att se när vi får avnjuta den första koppen.

Jag trodde ju liksom att våren stod för dörren... men, men... tji fick jag.

Ikväll och på lördag spelas den årligen återkommande innebandycupen Foursome Cup. Min vana trogen medverkar jag i detta arrangemang till den grad att jag deltar som spelare. Kul. Eller det brukar iallafall alltid vara kul. Denna gång känns det dock på förhand lite sisådär med det. Anledningen tror jag delvis handlar om de matchtiderna vi blev tilldelade.

Fredag

18.00 match mot SMASH

20.45 match mot Floorball Magic

Lördag

08.30 match mot Välovsfl

En annan anledning är att laget blev liksom ett hopplock av lite alla möjliga. Trevliga och duktiga personer helt klart, men det blev ju inte laget som det liksom var tänkt att det skulle vara. Men, men... Det blir med största säkerhet riktigt kul i vilket fall som helst. Innebandy är ju kul. Åtminstone tycker jag det. Och Foursome brukar faktiskt passa mig riktigt bra då det är lite tuffare spel och dessutom en betydligt mindre spelplan. Båda dessa faktorer väger faktiskt till min fördel. Det är nice. Och kanske kan vi gå långt? Iallafall om man ska tro på förhandtipsen.

Nåväl, är du sugen på att se 0,1 ton Ejrevi strutsa runt i ett par shorts är ni varmt välkomna till Kaplanskolans idrottshall klockan 18.00 alternativt 20.45 redan ikväll.

Har jag berättat om min nya sparform? Jag trodde det, men det enda jag hittar är ett blogginlägg där jag berättar att jag har gått 400% plus på drygt en vecka. Jag verkar inte ha gett er någon förklaring. Sorry. Det förtjänar ni givetvis. Här följer en mycket kort, enkel och talande beskrivning.

1, Jag väljer ut de två säkraste matcherna på dagens Långenlista från Svenska Spel. Målsättningen är att dessa två tillsammans ska ge ett odds runt 2 gånger pengarna. Oftast tar jag Aftonbladets spelexpert till hjälp att välja vilka matcher som känns vettigast.

2, Jag satsar ett fast belopp.

3a, Vid vinst börjar jag nästa dag om med steg 1.

3b, Vid förlust återgår jag kommande dag till steg 1, men istället för att satsa det fasta beloppet vid steg 2 väljer jag att dubblera insatsen. Således vinner jag tillbaka allt jag förlorat och spelar dessutom igen det jag skulle ha vunnit vid föregående spel.

3c, Vid eventuell ytterligare förlust fortsätter dubbleringen av insatsen fram tills dess att spelet går in. Och när spelet väl går in vinns allt satsat belopp tillbaka och samtidigt också all den vinst man gått miste om vid de tidigare förlusterna.

Plättlätt. Logiskt. Klokt. Genialiskt. Superlativerna är många men i ärlighetens namn är detta system  faktiskt lika fantastiskt i praktiken som i teorin. Det går nämligen inte att förlora så länge man väljer att dubblera insatsen. Det enda som kan stoppa dig är att insatsen blir för hög. Att det ska hända känns orimligt. Iallafall i min värld. Och då menar jag absolut inte att jag har en massa pengar att "leka" med. Tvärtom. Jag menar istället att det inte går att förlora så många gånger i rad på "säkra" matcher. Det är iallafall min teori. Den tes jag driver. Tanken är att jag under sisådär 2-3 månader ska testa detta i mindre skala för att sedan utvärdera hur jag ska gå vidare.

Är ni nyfikna på veta hur det har gått so far? Läser ni vidare får ni svaret...

Tretton gånger i rad gick spelet in. Det innebär att jag ökat värdet på mitt kapital med fantastiska 1400% på mindre än tre veckors spelande. Makalöst. Varför har jag inte alltid pysslat med det här? Nu ska jag försöka att förklara ungefär hur det har sett ut sedan jag påbörjade detta fantastiska sparande. Tänk er följande scenario.

Jag väljer att satsa ett kapital till värdet av 50,000kr på något som i dagsläget känns mer givande än ett vanligt fondsparande. På mindre än tre veckor har det satsade kapitalet växt till den betydligt mer angenäma summan 700,000kr. Makalöst, fantastiskt, helt ofattbart. Men samtidigt helt i enlighet med verkligheten. I teorin är det precis detta jag har gjort. Tyvärr valde jag dock denna gång att lita till mitt sunda förnuft och istället satsa ett avsevärt mycket lägre belopp än exemplets 50 lakan.

Igår inkasserade jag dock min första förlust. Laget jag har att tacka för detta är faktiskt Skellefteås stolthet, åtminstone vad gäller damfotboll, Sunnanå SK. Utan Hanna Marklund blev det nämligen förlust på bortaplan mot jumbotippade Umeå Södra med siffrorna 2-1. Trist ur dubbla perspektiv med andra ord. Fortsättningsvis ska jag undvika att spela på lag som jag på något sett hejar på. Jag valde nämligen bort att spela på Scum United som gav samma odds till fördel för Sunnanå. Den främsta anledningen var faktiskt att jag tycker så illa om United att jag inte ens kan spela på dem. Det blev mitt fall. Från och med nu ska jag se till att jag håller känslorna borta från mitt spelande. Hjärnan ska styra. Inte hjärtat. Från och med nu.

Ur en statistisk synvinkel känns det dock lockande att jag "äntligen" har förlorat. Nu ges jag nämligen möjlighet att verkligen prova mitt system. Kommer det att fungera? Och hur många spel kommer jag att behöva spela innan jag är åter på vinnarstråket? Min förhoppning är att det endast behövs ett spel. Hoppashoppas.

Svaret får jag redan ikväll eftersom dagens spel redan är satt. Jag tippar att Brynäs tar en klar seger borta mot Västerås. Den känns ganska given. Min andra vinnare är Helsingborg som jag tror plockar tre poäng borta mot Ljungskile. Oddset blev drygt 2 gånger pengarna. Bra. Insatsen den dubbla mot det normala. Allt enligt planen.

Går båda matcherna in återgår jag redan imorgon till den normala insatsen igen och kapitalet har ännu en gång ökat sitt värde. Nice. Går matcherna INTE in dubblerar jag som sagt insatsen imorgon. Också nice.

Fortfarande ingen som är sugen på att investera en liten slant?

Värdet bygger på frågan om hur mycket skatt svenskarna är villiga att betala för en insats som, i genomsnitt, skulle rädda ett liv. Sedan förra mätningen i slutet av 80-talet har värdet på ett liv ökat med 15 procent. Det känns väl "tryggt". Eller? Hur mycket har värdet ökat på en 33cl läsk sedan slutet av 80-talet?
 

Siffran används bland annat av Vägverket när de ska avgöra hur mycket pengar de ska lägga på trafiksäkerheten i sina projekt. Men det satsas olika mycket pengar för att rädda liv inom olika samhällsområden. Inom flyg och kärnkraft lägger politiker åtskilliga miljoner på att förebygga olyckor - medan kommuner ibland låter bli att satsa även små summor för att förebygga olyckor inom till exempel hemtjänsten, rapporterar SVT:s morgonnyheter.

Nationalekonomen Lars Hultkrantz var med och gjorde undersökningen och han tycker att politiker borde bli mer rationella och satsa pengarna där de gör mest nytta.

- Det går att rädda fler liv med de pengar vi använder om vi gör det på ett vettigare sätt än idag.

Hur käre Hultkrantz ville använda pengarna framgick dock inte av nyhetsinslaget. Tyvärr.

Hur mycket anser du ett liv vara värt?

Jag har gett mig in på ett självmordsuppdrag. Kamikaze. Det finns liksom inget slut på det jag har påbörjat. Det känns iallafall så just nu. När jag började kändes det precis som motsatsen. Det kändes både roligt och inspirerande att ta fram mina gamla Legolådor från barndomsåren för att sortera upp bitarna som gömmer sig i dem. Relativt snart insåg jag dock att det inte alls skulle kännas så roligt och inspirerande under tiden det skulle ta att sortera upp alla dessa bitar. Det är sjukt många bitar. Sjukt I tell you.

Två av lådorna är ungeför 30 cm höga. 40 cm breda och 60 cm långa. Volymen blir med andra ord? Ja, ganska så mycket. Båda dessa lådor är fyllda i stort sett till bristningsgränsen. Utöver dessa två lådor finns det ytterligare en låda. Denna låda är tack och lov betydligt mindre. Kanske hälften så stor som den andra varianten. Sen finns det faktiskt en till låsa också, men den rymmer kanske högst två liter Lego ungefär. Plättlätt med andra ord.

Vad är det då jag har påbörjat för sortering? Jo, jag har satt mig ner och börjat sortera in bitarna efter färg. Galet. Jag vet. Och förmodligen fullkomligt onödigt eftersom Sander mest troligt kommer att blanda ihop dem i en snar framtid i vilket fall som helst. Trots detta känner jag att jag måste fullfölja det jag har påbörjat. Det ser onekligen juste ut att ha en color coordinated Lego-collection. Förhoppningsvis kommer vi att få stor glädje av den under lång tid. Just nu befinner sig dock Legobitarna i olika plastpåsar, men planen är att inhandla finfina burkar som lämpar sig för Lego. Jag är övertygad om att det kommer att bli supernice.

Igår sorterade jag en av de två större lådorna. Det tog ganska precis hela SM-finalen mellan Linköping och HV71 att få alla bitar där de hörde hemma. Fram mot slutet bad jag fru E om hjälp. Hon orkade med det i ca 5 minuter sen valde hon att läsa en tidning istället. Det var tydligen inte bra för gravida kvinnor att sortera Lego. Eller nått i den stilen. Who knows? Jag valde att inte ifrågasätta hennes motiv. Jag är en bra make och pappa. Typ.

Ikväll är det tänkt att sorterandet ska fortsätta. Frågan är om jag kommer att orka. Det känns tyvärr som om det finns andra saker i hemmet som borde prioriteras före det projekt. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag nog att sortera. På något underligt vis känns det faktiskt riktigt givande...

Jag lovar att återkomma med bilder på samlingen så snart jag sorterat klart. Stay tuned.

Vår lille son Sander brukar just innan han ska gå och lägga sig ta till sin allra sötaste lilla stämma och säga "ja ä lite mölklädd... Ska du sova med mig pappa/mamma?"

Svaret blir nej. Vi försöker vara hårda och det går faktiskt ganska bra. Mycket tack vare "spelnallen" som har fått sig en revival. Tack och lov kunde man ställa ner volymen. Annars hade risken varit stor att sonen blivit döv inom kort.

På tal om att vara mörkrädd känner jag att jag måste lämna utrymme för lite musik. Fear of the Dark såklart! En fantastiskt fantastisk låt. Här följer den i harpversion och pianoversion samt live-version från Rock in Rio. Vilken version gillar du bäst?