Jag antar att de allra flesta där ute som har en egen blogg har ganska bra koll på statistiken över antalet unika besökare och träffar per dag. Jag har det nämligen själv. Statistik i alla dess former har iofs alltid fascinerat mig, men jag tror ändå att de flesta bloggskrivare vill veta hur många som är inne och tar del av ens alster.

För min del varierar det väldigt mycket. Vad man dock kan sägar är att det har varit en konstant uppåtgående kurva sedan starten. Kul. Det som kanske är lite trist att att antalet kommentarer inte alls motsvarar antalet besökare. Kommentarer är ju skitkul. Menmen, jag har helt klart hellre en tyst läsare än ingen läsare alls. Så fortsätt du att läsa och var tyst om du vill. Känn inget dåligt samvete - jag tycker om dig ändå.  

På den här sidan har man möjligheten att ta reda på hur mycket sin blogg eller hemsida är värd. Den räknar ut ett värde som utgår utifrån antalet träffar och besök den senaste tiden. Ganska kul, men egentligen helt meningslöst. Eller finns det möjligtvis någon därute som skulle vilja köpa min blogg för 28 323 kr? Näe, just det. Nåväl, får du några tusenlappar över och känner ett impulsfyllt sug efter att "äga" en blogg är det bara att höra av sig. Jag är till salu. ;D  

Summa summarum, min blogg är alltså värd 28 323 kr. Vad är din blogg värd?

Vår underbara son Sander har en tendens att vilja piffa till vårt hem med lite softa inredningsdetaljer. Här följer några designtricks han lämnat efter sig just idag. Ett ritblock på en tavelram (antagligen är han less på att den inte satts upp ännu), en stol tjusigt placerad mitt under ett bord, en stegräknare fräckt fastklickad på skafferidörren (är det en pik till mig måntro?), en välplacerad kavel i handtaget till en låda i köket, ett päron snyggt och varsamt nedborrat i sackosäcken och sist men inte minst två svärd elegant nedstoppade i soffan. Rätt nice va?

Åtta grannar runt Dalgatan med omnejd har samlats i ett projekt där målet har varit att kunna lägga ut en finfin brygga nedanför samfälligheten "Orren". Projektledare Eriksson styrde upp att ordna en vettig ritning samt inhandling av virke, skruv, tunnor och diverse annat smått och gott. Bra jobbat Eriksson.

Själva bygget inleddes i lördags kl 08.00. Tyvärr hann vi inte riktigt klart på en endaste dag, men idag onsdag samlades åtminstone 5 åttondelar av bryggbyggsgänget för att färdigställa det sista. Och tro det eller ej, men det gick riktigt bra. Bryggan ligger i dagsläget i vattnet och ser nästan oförskämt fin ut. Stabil är den också. Riktigt riktigt stabil faktiskt. Fantastico!

Förhoppningsvis kommer vi att fixa det sista under helgen. Det återstår nämligen en del trots kvällens insats. Inte speciellt mycket, men ändå tillräckligt mycket för att vi inte riktigt kan skryta med att vi är helt klara. Tyvärr. Det gör iofs inte så värst mycket. Iallafall inte för min del. Jag känner mig ändå rätt stolt över vår insats. Och sen har jag ju ingen båt heller. Inte ännu. Jag håller tummarna att min käre far ska inhandla en båt att lägga vid bryggan inom kort. Hoppas hoppas hoppas. Om Du kollar bloggen min käre pappa kan du kanske kolla in den här blocketannonsen? Och den här, och den här? Vad tycks?

Avslutningvis tänkte jag att ni skulle få lite bilder över byggets utveckling. Visst ser det proffsigt ut?

Två jägare är ute i skogen i New Jersey när plötsligt en av dem faller omkull. Hans andning verkar ha upphört och han ögon rullar bakåt i ögonhålorna så bara ögonvitorna syns.

Den andra killen rycker upp sin mobil och ringer räddningstjänsten. Han vrålar till telefonisten: "Min kompis är död! Vad ska jag göra?" Telefonisten:"Lugna dig, jag ska hjälpa dig. Först och främst: kan vi vara säkra på att han är död?" Det är tyst en stund, sen hörs ett skott. Tillbaka i telefonen säger killen:"Ok, vad gör vi nu?"
-------

Okej, jag ler. Vill inte påstå att jag skrattar direkt. Men ett leende ger den. Iallafall mig. Helt klart. Men nog känns det som att man har hört en hel del roligare skämt genom åren? Motiveringen skall tydligen ha varit att det är ett skämt som går hem hos båda könen, i alla åldrar samt i alla länder.

Okej, skämtet är inte dåligt, men är det verkligen världens roligaste? Går det överhuvudtaget verkligen att mäta humor? Vad säger Saxofonisten? Är det samma sak som med musik måntro?

 
(foto Per Strömbro, Norra Västerbotten)

I fredags var jag tillsammans med fru E och grannfamiljerna Eriksson och Carlstedt/Hedman på Improviserad Melodifestival. Tillställningen som är ett arrangemang arrangerat av Västerbottensteatern i samarbete med Sälteatern är numera ett årligt återkommande event. Årets festival var den femte i ordningen. Tradition med andra ord. En mycket trevlig tradition.

En improviserad melodifestival fungerar ungefär som så att publiken inför showens start lämnar låttitelförslag i en skål. Dessa dras sedan slumpmässigt och paras sedan ihop med en artist och en musikstil. Artistens uppgift är att i stundens hetta komma på en helt improviserad text och melodi. Man kan inte annat än imponeras över improvisatörernas briljanta fantasi och kvickkreativa texter. Till sin hjälp har artisterna improbandet Färdtjänst och improkören Hemtjänst. Även dessa improviserar givetvis. Magiskt skickligt gjort måste jag säga.

I år var det duon "Good Cop, Bad Cop" (Tobias Morin och Niklas Larsson) som fick flest röster från staans olika jurygrupper. Att Niklas är duktig visste jag sedan tidigare, men Tobias Morin var en ny bekantskap. En mycketmycket trevlig sådan. I mina ögon var han nämligen kvällens klart mest lysande stjärna. Den ständigt leende polisen och hans mer hårdföre kollega framförde det poppiga bidraget "Fridays projekt" skrivet av Lisa Skog. Eftersom bidraget gick vinnande ur tävlingen fick kvinnan bakom låttiteln kliva upp på scenen och mottaga den gyllene "Sångspoven", en fågelstaty att stoltsera med inför sina vänner. Kul.

Efter avslutad melodifestival bar det av hem till familjen Eriksson. Där ägnades tiden åt sällskapsspel, chit-chat med suveräna vänner, chipsdippande och chokladkakssmaskande. Det var fullkomligt lysande med andra ord. Vi siktar på att göra detta till en tradition och ser redan nu fram emot den sjätte upplagan av Improviserad Melodifestival 2009.

"Fridays projekt

det kan va att ta en promenad

Fridays projekt

eller veckans enda bad"

Under mitt inlägg senaste inlägg med den, enligt min fru, alldeles för "ogrunge:a" musiken fick jag av en anonym bloggbesökare en kommentar med en uppmaning att testa ett sms-test här på bloggen. Någon enstaka gång tidigare har jag bloggat om andra test där man bland annat avslöjat vilka tv-serier jag slaviskt följer. Så why not do this one?

Här följer instruktionerna:

1. Öppna din sms-inbox.

2. Tryck nedåt 5 gånger.

3. Öppna sms:et och läs, detta är svaret på den första frågan.

4. Gör likadant med resterande frågor.

Jag inser dock snabbt att om jag gör precis likadant med resterande frågor så blir ju även svaret precis likadant. Därför väljer jag att gå 5 steg ner från det sms jag senast befann mig på. Det verkar liksom mer givande. Mest troligen var det också precis så herr/fröken anonym menade. Så, nu över till frågorna och framförallt svaren...

Vad säger dina vänner om dig när du inte är i närheten? Du SMSar nu gratis till hela världen i 30 dagar (max 3000 SMS, gäller bara från Sverige). Mvh Halebop

Vilken raggningsreplik faller du för? Hej, tävla om 12 superlyxiga EM-paket och få 500 kr EM-bonus. Läs mer på www.expekt.com/kampanj/resan

Vad var det första du sa imorse? Enbuske!

Vad är det sista du kommer säga innan du dör? Tjena! Är du upptagen idag? Vi har en danstävling inom dansklubben på pansalen idag. Det börjar kl 12 och det är gratis entré. Kom gärna, då får du se mig dansa.

Vad säger personen som gillar dig mest just nu? Kan inte komma ikväll. Har släkt på besök...

Vad säger du under förspel? Tjena. Måste man chippa sitt Wii för att kunna köra nedladdade spel? Latte-dejt till veckan?

Vad var Sanders första ord? Är på väg till skolan nu och hoppas verkligen att det finns tid för mig att göra provet!

Ha ha ha ha... LOL. (Yes box, man får använda sig av uttrycket LOL fast man passerat 30. Jag har kollat med språkpolisen och det är okej... Fast visserligen i någon sorts gråzon...)

Det här blev ju faktiskt riktigt roligt. Det tycker iallafall jag. Min morgonkommentar där jag helt enkelt utbrister "Enbuske!" känns väldigt intressant. Ha ha ha... Storyn bakom det SMSet var att jag hade skickat en fråga till fru E och undrat vem vi skulle ringa och be att köpa ett gångjärn på IKEA. Valet stod mellan fru E's farmor eller Janne Enbuske. Svaret var kort och koncist. Inte helt ovanligt från fröken E's sida. Även mina sista ord i livet verkar fullt möjliga. Och enligt Sanders syn på kärlek känns hans första ord inte heller helt orimliga. Galet. Men kul.

Det fanns en hel del intressanta sms kvar i min inkorg som kunde ha blivit aktuella svar. Kanske är ni, mina kära bloggläsare, nyfikna på att veta mer om mig? Om så är fallet tycker jag att ni ska skriva in lite spännande frågor bland kommentarerna. Jag lovar att besvara dem så gott jag, eller rättare sagt min SMS-inkorg, kan.

För en tid sedan fick jag ett telefonsamtal från företaget Aroma Tech AB. Personen i den andra ändan av linjen berättade att en god vän till mig, Daniel Karlsson, hade fått ta del av en visning från företaget och varit mycket nöjd med vad han fått se. I sin tur fick Daniel möjligheten att erbjuda sina vänner en gratis visning och rengöring av matta, säng eller annan möbel. So far so good. Jag var givetvis en av vännerna. Först kopplade jag inte ens vem denne Daniel Karlsson var, men efter en stunds betänketid kom jag på att det handlade om Iset. Såklart! Fast nygift och utan smeknamn var han i ärlighetens namn svårplacerad. Sorry, Iceman.

Nåväl. Personen jag talade med hade givetvis en målsättning att få boka in en tid för visning hemma hos oss. Min första reaktion var instinktivt att tänka och även att säga nej, nej,nej. Verkligheten blev dock något annat. Jag sa nämligen motsatsen. Ja. Och en tid för visning bokades således. Well, well... En gratis soffrengöring kändes rätt ok trots allt.

Idag var det så dags för vår kostnadsfria visning. Försäljaren, vid namn Carolina, ringde strax innan utsatt tid kl 18.00 upp och frågade hur man kunde hitta fram till our doorstep. Efter en enkel och kort beskriving avslutade vi vårt samtal och jag slukade i raskt tempo de sista tuggorna av gourmetmiddagen - potatis och sojakorv. Mums. Någon minut senare var Carolina på plats.

Det första intrycket var bra. I dörren stod en ung, söt och trevlig tjej som direkt tog kommandot och agerade sådär "försäljerligt" självsäkert som en försäljare kan och bör göra. Ett fast och stabilt handslag och en snabb förklaring över hur presentationen skulle gå till stärkte dessutom hennes ethos. Långt tidigare hade även hennes pathos byggts upp då jag och fru E diskuterat hur hemskt vi tycker att det är för alla dessa dörrfärsäljare. Vi tycker nämligen lite synd om dem. Kanske gör vi fel som tycker så, men likafullt tycker vi faktiskt så. För inte fasiken skulle då jag vilja byta jobb med dem och gå hem till folk och försöka kränga på dem det ena och det andra. No way José!

Dammsugaren, eller "rengöringsmaskinen" som Carolina helst ville kalla den, som skulle demonstreras gick under namnet PRO-AQUA. Denna mirakelmaskin tillverkas i tyskland och kunde mer eller mindre genomföra underverk i vårt hem. Skillnaden mellan PRO-AQUA´s rengöringsmetod och konventionella system är framförallt filteringen. Med hjälp av vatten binder PRO-AQUA dammet och smutsen fullständigt. Detta demonstrerades genom en kamp mellan vår relativt nyinhandlade dammsugare och PRO-AQUAn. Vår dammsugare blev slagen. Med hästlängder. Såklart. Vi hade väl aldrig förväntat oss något annat? Logos logos logos så att det skriker om det.

Det som dock var lite obehagligt var att det verkade finnas en sjuhelsikkes massa skit och damm runt om i huset som vår dammsugare tydligen inte klarade av att få upp. Se bilderna där filtren visar damm som sugits upp under lister och från rumsmattan. Usch. Detta trots att vi faktiskt har lagt ut lite extra mycket på att få en lite finare dammsugare. Illa. Jag tror dock att vår dammsugare håller hög klass om man jämför den med andra "vanliga" dammsugare. Det är nämligen den klart bästa jag har testat i den kategorin.

Efter en mycket trevlig och lång demonstration där golven på mellanvåningen, soffan, rumsmattan och igelkotten rengjordes satte vi, jag och Carolina, oss ner vid matbordet för att diskutera affärer. Fru E och Sander hade vid det här laget lämnat oss till förmån för välling och sovatajm på övervåningen.  Att diskutera affärer är något jag gillar. Att vi inte skulle köpa något var iofs klart redan från start, men efter demonstrationen var jag mer tveksam till om detta var ett riktigt beslut. Maskinen verkar onekligen riktigt riktigt bra. Priset är dock riktigt riktigt kasst. Det ordinarie priset för ett KOMPLETTPAKET är sanslösa 41,310 kronor!! GALET DYRT!! Carolina gav mig dock ett ännu bättre erbjudande där jag, OM jag slog till idag, fick lämna min gamla dammsugare i inbyte. För detta inbyte skulle jag få drygt 7,000 kronor. Priset för min alldeles egna PRO-AQUA skulle alltså hamna på strax över 33,000 kronor. Som fått med andra ord. Not. Jag sa att detta inte intresserade mig. Eller så sa jag väl inte riktigt om jag ska vara helt ärlig. Maskinen intresserade mig ju faktiskt och hade jag haft betydligt mer pengar än vad jag har idag hade jag nog köpt den. Faktiskt. SÅ bra upplevdes den. Men för 33,000 kronor? Icke. En snöbolls chans in hell att jag ska köpa den. Typ.

Innan Carolina lämnade Dalgatan ringde hon upp en kontrollant som också ville prata med mig om Carolinas visning och demonstration av maskinen. Jag hjälpte henne lite lätt och sa att jag även fått en demonstration av maskinen när den rengör en bäddmadrass. "12 svarta filter gick åt till att rengöra madrassen." svarade jag lite lätt inövat. Det gav förmodligen en liten extra slant i Carolinas lönekuvert och det var hon väl värd. Patrik, som kontrollanten hette, undrade också en del kring varför vi inte skulle köpa denna mirakelmaskin. Jag angav givetvis den solklara anledningen priset. Några sekunder senare erbjöds jag samma maskin till priset av 27,000 kronor. OM jag slog till nu. Hmmm... oj då. Från att ursprungligen kosta drygt 41,000 kronor var vi nu nere på 27,000 kronor. En sänkning med hela 34%. En tredjedel lite drygt alltså. Och detta utan att direkt förhandla. Hur är detta egentligen möjligt? Patrik menade att jag isåfall skulle köpa den apparat som jag just fått visad för mig. Man kunde kalla det ett "demoex". Well, well. Okej. Det kanske man kan. Jag tackade dock nej till detta erbjudande också.

Ifall jag skulle ändra mig lämnade Carolina sitt mobilnummer där jag kunde nå henne. OM jag som utav en händelse helt plötsligt skulle känna att jag trots allt skulle behöva en rengöringsmaskin i mitt liv. Who knows? Kanske blir jag miljonär inom en väldigt snar framtid. Man kan ju alltid hoppas. Då rackarns lovar jag faktiskt att beställa en PRO-AQUA. Right away liksom.

Jag berättade förresten för försäljerskan om min nyligen kommenterade undersökning som genomförts vid Linköpings universitet angående allergier och våra alldeles för rena hem. Carolina menade dock att denna undersökning var blahablaha. Det fanns tydligen annan forskning, såklart, som bevisade precis raka motsatsen. Så är det väl alltid? Hon kunde med glädje komma och visa papper på sådan forskning redan imorgon om så önskades. Det önskades dock inte från varken min eller fru E's sida.

Vi erbjöds för övrigt en mycket fin vinöppnare som på ett mycket smidigt sätt kunde sätta tillbaka vinkorkar i redan öppnade flaskor. Som motprestation skulle vi namnge 25 par, det var av någon underlig anledning viktigt att det var just PAR, som kunde tänkas vara intresserade av en egen kostnadsfri demonstration. Vi namngav givetvis alla mina bloggläsare. En vinöppnare till ett värde av 800 kronor är såklart väl värd att offra lite fånig vänskap för. Eller?

Nä. Vi namngav faktiskt inte en endaste enda. Vi kände nämligen att vi inte ville utsätta någon bekant för detta trots att vi själva faktiskt var ganska nöjda över att ha fått se hur det fungerade. På köpet fick vi oss ju faktiskt en helt ren matta också. Nice.

Nyss när jag satt och Googlade kring min snart treåring och dennes sovvanor klickade jag mig av en slump in på en gammal artikel i DN.  Där gick det att läsa om en rolig händelse som mycket väl skulle kunna ha utspelat sig i mitt hem på Dalgatan. Enda skillnaden vore väl kanske att det i vårt fall skulle ha varit pappan som suttit vid datorn. I artikeln var det nämligen mamman som satt vid datorn och surfade runt på ebay. För ett ögonblick blev hon tvungen att lämna datorn. Den treårige sonen tog då snabbt över musen och lyckades på något underligt vis lägga ett bud på en rosa Nissa Figaro.

Och det var inget skambud som sonen lade. Nej, nej. Budet lades på den nätta summan av 9,000 pund. Shit pommes! Snabbt omräknat i vår egen krona rör det sig alltså om drygt 107,000 kronor. Shit pommes igen. Jag hade verkligen inte varit så kaxig om lille Sander klickat in ett bud i den storleken. Fast jag kollar iofs inte sådär superofta på bilar. Det jag kollar på är väl mest Star Wars figurer eller andra leksaker. Typ. Och även om de är dyra kommer de aldrig någonsin upp i astronomiska summor som 9,000 pund. Tack för det.

Barnets far (varför blev det helt plötsligt pappans ansvar? Typiskt manligt-kvinnligt beteende...) kontaktade säljaren av bilen, som kunde se det humoristiska i situationen och lät därför familjen dra tillbaka budet. Efter händelsen såg familjen till att sätta barnsäkra lås på datorn och ser numera dessutom till att alltid logga ut från eBay. Smart. Och ekonomiskt.

Vad kan vi lära oss av det här måntro? Nja, kanske inte speciellt mycket alls egentligen. Det är väl ganska så  solklart att barnen omkring oss vill trycka på tangentbordets knappar när det förefaller som om deras föräldrar verkar tycka att det är spännande. Barn gör ju som vi vuxna gör och inte som vi säger. Det är vedertaget sen långt långt tillbaka.

Sander är inne i en läsaperiod just nu och vi läser böcker som aldrig förr. Hela böcker. Ni kanske tycker att det verkar ologiskt att jag påpekar att det rör sig om hela böcker, men ska sanningen fram har Sander sällan haft lust att läsa hela böcker tidigare. Det blev liksom för jobbigt att sitta still för hans del. Och detta problem var han själv mycket medveten om. "Pappa, inte den boken. Den är så lång. Jag får myror i brallan då." Underbart.

Nu är det dock helt okej att sitta en längre stund och lyssna när jag eller mamma, helst mamma just nu, läser om Gittan, Lill-Zlatan, Kenta eller Antos. I dagsläget är det en sisådär 4-5 böcker som är lite extra bra och roliga att lyssna på. Pija Lindenbaum är ansvarig för de allra flesta av favoriterna, men det finns faktiskt någon annan bok som slår sig in bland hennes guldkorn. Sanders absoluta favoritbok just nu är faktiskt ingen Lindenbaum-bok. Om Sander skulle rangordna en topp 5 lista skulle den nog se ut ganska så precis ungefär så här.

2. Gittan och gråvargarna - Pija Lindenbaum. Lilla Gittan tappar bort sitt dagis när de är ute på promenad till andra sidan ängen. I skogen hittar hon några gråvargar som blir hennes kompisar. De leker halli-hallå, sjukhus och klättrar i träd. Efter ett tag hjälper gråvargarna Gittan att hitta hem igen.

3. Gittan och älgbrorsorna - Pija Lindenbaum. Gittan tycker att det är för tyst i hennes rum. Hon längtar efter ett syskon, ett litet smalt som får plats i docksängen. Eller en stor brorsa, som spelar bråkig musik. När hon kommer hem från pulkabacken står det ett par älgar framför porten. Gittan bjuder in älgbrorsorna som visar sig göra allt annat än vad hon hade tänkt sig. Det behöver inte bli dåligt, bara annorlunda.

4. Lill-Zlatan och morbror raring - Pija Lindenbaum. Lill-Zlatan älskar sin morbror raring. När mamma och pappa är på Mallis får hon vara med honom hela tiden. De fikar, går och simmar och gör roliga saker. Men en dag sitter någon i morbrors kök. Han heter Steve och kommer från Trelleborg. Lill-Zlatan tycker att han kan åka tillbaka till det där Trelleborg. Men Steve vill inte flytta på sig i första taget. Och Lill-Zlatan är svartsjuk!

5. Kenta och barbisarna - Pija Lindenbaum. Kenta är så himla bra på fotboll. Han skjuter lätt en rökare mitt i krysset. Men i dag vill han vara inne. Tjejerna är i dockvrån. Kenta packar upp sin rygga. De märker inte honom och barbisen fast han står där en lång stund. Till sist säger Agnes: "Du fån´te va me!"

Som ni ser domineras min sons bibliotek av Pija Lindenbaum. Och det är ju inte helt fel faktiskt. Pija är en personlig favorit. Ända sedan jag först bläddrade i "Lill-Zlatan och morbror raring" har jag varit otroligt imponerad av Pija. Först och främst för att hon faktiskt verkar ta sina barnböcker på högsta allvar. För hennes fullständigt fantastiska och detaljrika teckningar och för att hennes lättsamma, direkta och kreativa språk aldrig känns krystat, däremot ungefär precis så som smååringar i verkligenheten pratar. Jag längtar redan efter fler böcker.

Till alla er föräldrar till yngre barn som läser detta uppmanar jag er att ta er tid att läsa tillsammans med era kids. Läsning är nämligen oerhört viktigt. Ska man tro artikeln i Aftonbladet är det så pass viktigt att barn som inte läser på fritiden inte klarar skolans krav. Läsningen är nödvändig för att barnets språk och tänkande ska utvecklas.

En annan viktig sak att tänka på är att läslusten grundläggs redan när barnen är riktigt små. När man som förälder sätter sig med de minsta barnen och bläddrar i pekböcker och läser högt, så vänjer man barnen vid böcker, och vid att läsning är något trevligt och rofyllt som man gör tillsammans. Barn som har blivit lästa för brukar ofta be om att få höra böcker, säger Bo Sundblad i ovan nämda artikel från Aftonbladet.

Så läs. Och om du läser undrar jag givetvis om du har några bra barnbokstips till en snart treåring.

Här kommer en bild tagen när vi var och firade min brorsdotter Amandas 15-årsdag härom veckan. Visst verkar vi onekligen väldigt "rockiga" både jag och min kära fru när vi rockar loss till Guitar Hero? Nja, kanske inte just på denna bild, men IRL ser vi inte riktigt lika "efter" ut. I vilket fall som helst måste jag bara inrätta mig i ledet tillsammans med alla andra som lovordar detta fantastiskt roliga spel. Genialiskt. Kul. Charmigt. Och det faktum att vi kunde spela varsin låt från våra favoritband, Iron Maiden respektive Pearl Jam, gjorde inte saken direkt sämre.

Jag är allt en bortskämd liten rackare som haft en sån makalös massa tur. En av de senaste lyckoträffarna jag har kommit till insikt om är vårt boende. Vi bor, som de flesta av er säkerligen vet, i ett radhus. Ett radhus som vi köpte dyrt. Faktiskt över vår planerade budget om jag ska vara helt ärlig... Inte så värst mycket över, men dock över. Trots detta har det varit värt precis varendaste krona. Och hade jag vetat i förväg var vi skulle hamna och vilka fantastiskt underbara och sköna grannar och kvarterskompisar vi skulle lära känna hade jag faktiskt inte tvekat en endaste sekund över att betala ännu mer.

Idag råkade jag av en händelse surfa in på Live Search Maps och fascinerades där över att man faktiskt kan se bilder med riktigt okej upplösning på vårt kära Älvsbacka och Orren. För er, mina kära bloggläsare, bjuder jag därför på två av dessa flygbilder. En bild där man får en lite större överblick över Älvsbackasektens neighborhood och en annan bild som liksom zoomar in sig mer på självaste "Orren". Enjoy.

En liten nätt pil markerar för övrigt ut our humble residence.

I fredags, omkring middagstid, påbörjade vi vårt uppdrag: IKEA. Efter ett pitstop med McDonalds fantastiska McBean-burgare och övernattning hos lillasyster Ejrevi och hennes trolovade Ante fortsatte resan tidigt lördag morgon.

Innan avresa krävdes givetvis en stadig frulle. 07.20 satt vi på McDonalds och njöt av deras underbara frukostmeny. Jag verkligen tokgillar McToast. Mmmm... Jag skulle lätt kunna trycka i mig sisådär 4-5 stycken nu direkt om jag fick möjligheten till det. Utan skinka såklart. Mumma! Efter finfint näringsintag med både McToast, Ciabatta, Pannkakor och kaffe var vi åter på vägen mot Haparanda. Frukost är good.

Tanken var att vi skulle komma i tid. Det gjorde vi. Verkligen. 09.10 stod vi, som första bil, på IKEAs kundparkering. I tid. Helt klart. Ingen kan då komma och hävda något annat. Något tidiga möjligtvis. Men tack vare att vi var tidiga fick vi möjligheten att träffa en gammal klasskamrat till Erika som dessutom var med oss när vi åkte till Nepal. "Sollan", som klasskamraten heter, deltog nämligen i något som kallades för Hundens dag. Det var en hundtävling som pågick vid sidan av IKEAs kundparkering. Erika skämtade om att Sollan faktiskt kunde vara där, men trodde inte riktigt på det själv. Fast där stod hon. Mycket kul. Sollan berättade att hon tagit tjänstledigt från läraryrket och att hon skulle vara fiskarfru det närmsta året. Soft.

09.43 fick fru E lätt panik eftersom vi inte skaffat oss någon vagn ännu. Butiken öppnade ju faktiskt om 17 minuter. Pänik. Vi gick i rask takt och införskaffade oss en vagn och ställde oss i den kö som nu faktiskt så sakta börjat ta form. Parkeringen började nu också att fyllas snabbt och ännu en gång kunde jag glädjas över att vi hade den absolut bästa parkeringsplatsen. Jag kan med säkerhet säga att den var så bra att den faktiskt även hade dugit åt min far. Och då snackar vi BRA parkeringsplats! Sehr gut.

Första vändan i butiken, för det blev fler än en, gick tokigt snabbt. Tanken var att vi skulle förflytta oss så snabbt som möjligt till Plocka-själv-lagret för att där plocka på oss de artiklar som vi på förhand bestämt att vi ville ha. Detta gick makalöst smidigt. Efter en knapp halvtimme hade vi både plockat på oss de varor vi planerat. Betalat för dem i kassan. Och slutligen även packat in dem i Saaben. Och de rymdes. Nice. Som fan faktiskt.

Vända nummer två bjöd på lite mer förströelse i butiken. Åtminstone fram till dess att vi nådde köksavdelningen. När vi kom dit satte vi nämligen ihop delar så att vi kan bygga en garderob till hallen. Tanken var först att vi skulle ha en dörr som hette Applåd, men det som kallades vit kändes väldigtväldigt beige. Inte alls kul. Vi ville ju ha en vit. Den finaste vita skulle gå lös på 6000kr. Värt? Nä. Fullständigt hutlöst. Vi gick istället på det absolut billigaste alternativet och köpte dörrar som om jag inte minns fel hette Ärlig. Istället för den planerade garderoben, som visade sig vara beige, till priset av 2,300 kr fick vi en garderob för futtiga 1,200 kr. Förhoppningsvis ser den inte helt överjävlig ut när den är ihopbyggd. Och om den gör det kan ni ju vara vänliga och ljuga om ni händelsevis skulle komma på besök någon gång. Okej?

När vi var klara med att ta reda på var alla delar till garderoben fanns att plocka upp på hämta-själv-lagret blev det givetvis att springa dit och plocka på sig dessa delar. Sen väntade, ännu en gång,  betalning och inpackning. Pust. Två vänder avklarade och de primära inköpen var nu avklarade. Mycket skön känsla. Mycket mycket.

Efter detta valde vi att ta en kort lunchpaus. 3 Pizzaslizes och 2 varmkorvar tillsammans med 2 IKEA-cola inhandlades till den fina pengen 35 kr. Billigare än ICA Maxi och betydligt bättre för en vegetarian som mig då pizzaslizarna är vegetariska. När pausen var slut var klockan inte mycket mer än 13.00. Stabilt. I detta skede kändes det som att vi skulle vara på väg hemåt vid sisådär 15-tiden. Ikke.

Sista vändan som mer eller mindre enbart skulle innehålla småplock blev den dyraste och absolut mest tidsförödande. Klockan 17.36 hade vi dock tagit oss igenom den avslutande vändan och dessutom betalat för alla de saker som rymdes och och även de som inte rymdes i den överfulla kundvagnen. Två mjukglassar senare och en hel del packning var vi på väg söderut igen. Sweet.

Nu, efter sisådär 3 timmar i bil, är vi hemma igen och vår mellanvåning ser ut som ett fullständigt kaos. Det ligger kartonger, plast, papper, saker, lådor, lampor, hyllor, påsar och annat bråte huller om buller precis överallt. Jag småbörjade peta på och pyssla lite med någon sak lite här och där, men nu orkar jag faktiskt inte mer. Det är dessutom min morgon att stiga upp med Sander imorgon. Och imorgon är det ju faktiskt en ny dag med nya möjligheter att packa upp, bygga ihop, svära lite, bygga ihop igen och ställa i ordning. Det blir nog kul. Iallafall när det är klart. Fram tills dess vette katten.

Eventuellt kanske det kommer upp lite bilder på saker vi har inhandlat. Om det finns något intresse?

Jag har varit otroligt hemlighetsfull angående detta i bloggen, men nu ska ni få höra. Tanken är att herr och fru E inom en extremt snar framtid ska besöka en av mina absoluta, mest troligen min absolut absolutaste, favoritaffär - IKEA. Anledningen till vår visit till denna skattkammarö är givetvis att de numera har börjat sälja bilar. (Se bild)

Fast, i ärlighetens namn vette katten om jag orkar bygga ihop det där pusslet... Jag tycker ju faktiskt att en Billy bokhylla är utmaning nog. Näe. Det blir nog ingen bil ändå. Njet. Nope. Nein. Men känner jag mig själv rätt behöver jag inte direkt oroa mig för att jag ska lämna butiken tomhänt. Att jag lämnar den "tomplånbok" är dock mer troligt.

Här följer en kort briefing av uppdraget.

Primary objectives:
1. Garderob. Till hallen för att dölja såväl jackor som Erikas oändliga utbud av sneakers.

2. Bänk med förvaring. Även detta till hallen. Sitttplats och gömställe för diverse "skrot".

3. TV-bänk/möbel. För 40"-aren på mellanvåningen.

Secondary objectives:

1.  Rullgardiner

2. Lampa/or

3. Förvaringslådor

4. Diverse småplock

Fram till och med alldeles nyss var vi tveksamma om det skulle bli någon resa till Haparanda för vår del eftersom vi misstänkte att de stora paketen inte skulle rymmas i bilen. Efter att ha fällt sätena, lånat en hel tumstock från grannfamiljen B/A på 2C och mätt mätt och åter mätt kunde vi dock konstatera att det faktiskt finns en mycket god chans att sakerna kommer att rymmas trots allt. Skönt. Det skulle nämligen kännas lite surt att åka upp helt utan förhoppning om att man skulle kunna få med sig allt. Nu har vi iallafall hopp om att det ska rymmas. Förhoppningsis räcker det hoppet riktigt riktigt långt.

Är det förresten någon som är avis över vår lilla trip?