Okej, jag var inte riktigt helt rätt ute i mitt försnack, men en finalist lyckades jag åtminstone med att pricka in. Sibel lyckades gå segrande ur den övre delen av slutspelsträdet precis som jag hade förutspått. På den nedre delen fick jag nog inte ett endaste rätt där slutligen Nordman tog den andra finalplatsen. Jag kan inte direkt påstå att jag gillar något av dessa två bidrag, men startfältet i globen kommer som det känns ändå att hålla hög klass. 

Under gårdagens program visades ett kort sammandrag av finalisternas bidrag och då insåg jag ganska snabbt att det finns flera riktigt lovande bitar. Just nu i skrivande stund känns det som att jag har BWO, Charlotte och Amy Diamond som personliga favoriter, men om detta ändras fram tills dess att finalen går av stapeln återstår att se. Håll utkik efter ett försnack inför nästa veckas stora final.

Match 1:

E-type & Poodles mot Sibel   ---> Segrare Sibel

Match 2:

Ola mot Caracola   ---> Segrare Caracola

Match 3:

Johnson & Häggkvist mot Nordman   ---> Segrare Johnson & Häggkvist

Match 4:

Thérèse mot Suzzie Tapper   ---> Segrare  Thérése

Semifinal 1
Sibel mot Caracola ---> Segrare Sibel

Semifinal 2
Johnson & Häggkvist mot Thérése ---> Segrare Thérése

Vidare till final går enligt mina kalkyler ord andra ord Sibel och Thérese.

MEN, tyvärr har jag nog fel vad gäller Androla... men, men... vi får se. Mitt hopp står och faller med att metallsverige väljer att rösta fram Thérése till segern... Sen vette katten om jag egentligen gillar den låten själv, men på senare tid har mitt ogillande för Caraloa liksom vuxit ut till ett avsky. Hur det går får vi se ikväll.

Deltävlingen i Karlskrona känns på förhand som den tuffaste av de fyra delvtävlingarna med starka artister som Niklas Strömstedt, Charlotte Perrelli, Nordman och Linda Bengtzing i spetsen. Calaisa känns dessutom som en stark utmanare precis som tonårshjälten Fronda.

Personligen känns det som att fröken Bengtzing  kommer att dra iväg en riktig schlagerdänga som kommer att gå hem hos det svenska folket. Strömstedt misstänker jag kan bli lite tråkig, men man kan aldrig riktigt veta säkert. Nordman har väl aldrig varit min favorit och vandraren-grejen känns liksom lite ute kan jag tycka. Charlotte Perrelli däremot räknar jag stenhårt med och jag tror att hon kommer att sjunga skjortan av de flesta i Karlskrona. Utan att ha hört ett enda dugg håller jag nog henne som favorit till en finalplats.

Fronda hade ju en dinosauriestor hit med låten "rullar fram" och om den här låten är något liknande med den kan det mycket väl bli så att det finns chans på en bra placering. Håller den dock snittstandard på det Fronda gjort tidigare kan det mycket väl bli en riktig kalkon. Det är sanningen.

Calaisa kommer nog att sjunga vackert och vara allmänt genomsnittligt bra, men frågan är om de kommer att vara tillräckligt bra i det här startfältet? Det återstår att se.

Daniel Mitsogiannis har jag faktiskt ingen alls koll på, men namnet avslöjar ett grekiskt ursprung och ska man gå på fördomar innebär det att det blir lite up-tempo eurodiscopop med en "snygg" grek som dansar loss. Vi får väl se om jag har rätt.

Isobel var med i Idol eller något liknande om jag inte minns alldeles galet? Minns inte alls om hon var bra, men med tanke på att hon inte lämnat något större avtryck utgår jag ifrån att hon kanske inte alls var sådär superlysande. Eurodisco? Ballad? Vem vet?

Slutligen, mitt tips.

1. Charlotte Perrelli

2. Linda Bengtzing

----------------------------------

3. Fronda

4. Calaisa

5. Nordman

----------------------------------

6. Niklas Strömstedt

7. Daniel Mitsogiannis

8. Isobel

Vad tror du?

En helt vanlig kväll när jag slösurfade runt på alla de möjliga och omöjliga hemsidor hittade jag den här bilden på ett riktigt automatvapen i "Hello Kitty"-design. Jag passade genast på att spara ner den och har sedan dess haft en tanke att blogga om det här med leksaksvapen. Det första Sander sa när jag visade honom bilden var "-Jag vill ha den, pangaren!" Om det var pangaren eller designen som fick honom att vilja ha den är dock svårt att veta. Mest troligen var det en kombination.

Ikväll var kompisarna N, C och deras lilla H på besök och då pratade de om att en viss Linda Skugge bloggat om det här med leksaksvapen på hennes blogg. Jag gjorde nyss ett halvhjärtat försök att hitta detta blogginlägg, men gav ganska snabbt upp. Tydligen handlade det om att hon var förskräckt över det faktum att det fanns i stort sett hur många som helst olika varianter av leksakspistoler på leksaksavdelningen på ICA. När N och C tog upp detta kände jag att det kanske var dags för mig att lägga mig i debatten. Eller, kanske inte direkt lägga mig i, utan mer kommentera och iallafall blogga lite lätt om detta.

Efter min dagliga läsning av fröken Soofs blogg fick jag ytterligare vatten på min kvarn då hon där hade bäddat in ett youtubeklipp med Elvis fabulösa låt in the Ghetto. I klippet visas bäbisar och små barn som leker med pistoler. Det kändes som att allt detta helt enkelt måste ha varit ett tecken för att få mig att blogga kring mina bilder... Logiskt tänkt eller hur?

Nåväl, i vilket fall som helst så här kommer en leksaksvapensblogg.

I somras var första gången Sander uppfattade det här med vapen och att det gick att skjuta mot såväl döda som levande ting. Detta skedde i lekparken då "storkillarna" sprang omkring och pangade på. Den de pangade på var inte helt oväntat jag eftersom jag har en tendens att leka med alla kids när läge finns. Kanske beror detta på det enkla faktum att jag faktiskt fortfarande älskar att leka? Eller, vadå kanske? SÅ är det givetvis...

Jag kände dock direkt att det här var lite obekvämt att de skulle hålla på och skjuta mig sådär så jag undrade om de inte kunde ta och ladda sina pistoler med broccoli istället? Jag är nämligen inte alls förtjust i broccoli och när de då sköt mot mig fejkkräktes jag givetvis. "Bläää..." Stor succé bland kidsen som sköt den ena broccolin efter den andra. Bra tänkte jag. Tiden efter den här händelsen hände det lite nu och då att Sander skulle skjuta broccoli på mig och ibland blev det också en och annan semla som avfyrades. Mums. Men var kommer det här broccoliskjutandet att sluta?

Jag ser redan nu de lite äldre killarna som pratar om att skjuta/s, fäktas och slåss och jag förundras över det faktum att killar har en sån oerhört dragning till det här med att kriga på alla tänkbara och otänkbara sätt. Jag växte själv upp och lekta med leksaksvapen även om min mamma och pappa försökte hålla oss ifrån detta så långt det bara gick. När de väl släppte tyglarna blev det mer eller mindre vapenhysteri och min storebror byggde vapen av allt han kunde komma åt. Det var krigslekar mest hela tiden där ett tag hemma på Öhn. Krig med småkrigare, med leksaksvapen, med kortlekar, Star Wars-figurer, He-man gubbar, Action Force och Big Jim. I ärlighetens namn hade nog de allra flesta av våra leksaker något slags vapen tillgängligt. Trots detta vill jag tro att vi blev ganska okej i vuxen form.

Sander brukar bygga "pangare" av Duplo Lego och på senare tid bygger han även rymdskepp med Lego som ska skjuta laser. Han är, tack och lov, fortfarande alldeles för ung för att sätta någon värdering i detta skjutande och rymdskeppslasrande. Men tiden går fort och ibland känns det som att det går för fort...

Vem eller vilka  är det egentligen som skapat/skapar det här suget för att unga barn ska leka med vapen? Tycker inte alla i Sverige att det här med vapen och krig och sånt är riktigt dåliga saker?

Jag får liksom för mig att vi genom vår fostran av våra barn påverkar deras fortsatta inställning till saker och ting för resten av livet. Inget är väl kanske direkt skrivet i sten, men mycket kommer nog redan från tidiga år. Vill vi bo på en fredlig planet där vi inte krigar, dödar och slåss kanske vi inte ska leka dessa lekar? Eller är det kanske en bra avdramatisering att leka krig? Och även om så är fallet undrar jag vidare om man verkligen ska avdramatisera en sån hemsk sak som krig?

Tro nu inte att jag kommer att desperat försöka hålla vår lille S krigsfri eller att kämpa hårt för att hålla honom borta från pangare under hans uppväxt. Näe, jag inser att det inte är möjligt i det samhälle vi lever i idag. Tyvärr kanske. Vad jag dock ska försöka se till är att han när han hör ordet "skjuta" först och främst tänker på att skjuta ett mål i någon form och inte på att skjuta en kompis mitt mellan ögonen.

Lyckas jag med det får jag nog vara riktigt nöjd.

Det märks onekligen på våra elever att sportlovet är nära. Koncentrationen är inte alls vad den borde vara idag och samtliga har svårt att "foka" (visst vet ni vad det betyder?) på den egentliga anledningen till varför de är här hos oss på IV-programmet.

Men, men... Det är kanske inte så underligt? För att göra det lite lättare för dem avslutar vi nu dagen med att se film. Denna gång blir det Monthy Python and the Holy Grail som visas. Givetvis sker visningen med engelsk tal och text precis som senast då den andra halvan av våra elever fick se Cool Runnings. Och ja, filmen är lånad från Mediacentralen - annars är det ju nästan olagligt.

Trevligt sportlov!

Idag är vi makabert underbemannade på min arbetsplats. Hälften av de ordinarie arbetarna finns inte på plats och det är det gamla gardet som saknas. Stommen. Kärnan.

C gjorde sin sista arbetsdag för terminen igår och nu ska hon förbereda sig inför kommande operation. Vi håller tummarna för att allt ska gå bra och hoppas samtidigt att vi snart ses igen.

Y flyger i detta nu mot en två veckors semester i Vietnam. Enligt planerna ska det mest bli bad och sol, men lite lite äventyr lovade hon att försöka hinna med. Jag och de andra i arbetslaget är inte det minsta avundsjuka... Nej, inte det minsta, nej, inte alls... Grr...

T blev farfar tidigt denna tisdagsmorgon och blev i och med detta akutinkallad som barnvakt till sonens andra barn. Tanken var att han skulle komma på jobbet så snart han kunde, men vi ringde och sa att han skulle stanna hemma och "chilla". Det gjorde han.

Tanken var att UF skulle vara på plats också, men en stund efter att han anlänt fick han ett telefonsamtal som meddelade att hans dotter slagit huvudet i isen. UF blev då tvungen att avvika för att hjälpa henne hem från skolan. Vi hoppas verkligen att det gick bra för henne.

Kvar med alla kära elever är undertecknad samt M, L och J. Vi tog den enkla utvägen efter lunch och valde att visa film för hela gruppen. Det är uppskattat från alla håll och kanter. Eleverna fick rösta mellan lite olika filmer och det blev Cool Runnings som fick flest röster.

Eleverna trivs. Personalen trivs. Kul.