Nu är premiären avklarad och familjerna E och H/C följde denna med spänning i så stor utsträckning som möjligt med två hyfsat trotsiga treåringar. Storkillen Hedman höll sig cool och valde bort isdansen mot att istället följa Lilla Melodifestivalen på tv:n nere i källaren. Han var riktigt nöjd ända tills dess att han insåg att helt fel låt vann. Tyvärr.

Vi andra försökte som sagt var följa isdansarna och om jag ska ge mig på att skapa någon sorts sammanfattning över detta spektakel tror jag nog att jag måste inleda med att beklaga mig över programmets längd. Varför i hela friden måste det ta en sån förskräcklig massa tid att dansa, rösta, sammanställa röster och sedan skicka hem de sämsta? Och att de två par som placerar sig sist ska dansa om för att det sedan ska genomföras ytterligare en röstning känns segare än den segaste knäcken du kan tänka dig. Nä, usch. Mer action. Mer fart. Annars kommer det nog inte bli så många fler stjärnor på is för min del.

Isdansen i sig kändes dock ganska underhållande trots att jag missade Tony Irvings framträdande och att den omtalade kattdräkten inte syntes till fick jag ju iallafall se en rätt så skaplig vurpa när Lars Frölander hastigt och lustigt försökte dyka ner i det frusna vattnet. På bilderna såg det ganska snällt ut, men det efterföljande blödandet skvallrar iallafall om lite ajaj.  Även Rafael Edholm gjorde tydligen en vurpa, denna missade jag tyvärr.



Eftersom våra kära treåringar hade en hel del känslor att ge utlopp för lyckades jag, som ni säkert redan förstått,  inte alltid foka på programmet så kanske har jag missat någon suverän isdansare, men utifrån det jag såg känns Markus Fagervall som en het segerkandidat. Han såg faktiskt riktigt vass ut och passade dessutom utseendemässigt som hand i handske ihop med sin partner. Honom kommer jag helt klart att heja lite extra på. Även sockersöta Josefin Sundström kommer givetvis att få lite extra hejarop från mig. Inte för att hon var speciellt duktigt kanske, men hon verkar vara en vänlig och god människa och jag gillar verkligen den typen av människor. Sen kanske min uppfattning är helt fel, men efter hennes insatser i Voxpop och Combo känns det faktiskt som att hon inte kan vara mycket annat än ganska reko. Även faktumet att hennes tv-karriär startade som Bingo-Berra känns också det ganska jordnära.

En sista detalj som jag känner att jag måste kommentera ifrån dagens premiäravsnitt är Carolina Gynning. Först och främst vill jag poängtera att jag på något underligt vis gillar denna tjej trots att jag samtidigt kan fundera litegrann hur det egentligen kan komma sig att en så pass amatörsmässig programledare får vara delaktig i en stor produktion som detta. Väldigt ofta känns det stelt, uppläst och osäkert, men med någon underlig charm går det liksom ändå hem hos det svenska folket. Och även hos mig.

Det som dock störde mig elefantiskt mycket var fröken Gynnings konstanta tjat om hur sexig en viss Rafael Edholm var och hennes utlägg om dennes ben, bringa, rumpa och gud vet allt. Dessa oerhört sexistiska kommentarer blir liksom accepterade enbart eftersom det är  kvinnor som säger dem om män. Tänk er om det hade varit två manliga programledare som kommenterat de kvinnliga deltagarna på samma sätt. Hur hade det sett ut?



Ponera att Filip och Fredrik eller kanske Idol-Jidhe vid flertalet tillfällen uttryckt hur sexig exempelvis Marie Sernholt sett ut i den kroppsnära dräkten, eller vilka enormt sexiga ben maratonlöperskan Ewerlöf Krepp visade upp, eller att de vid flertalet tillfällen kommentera någons bröst och heta urringning, och snygga rumpa också för den delen. Det skulle väl inte kännas direkt okej eller hur? Mest troligen skulle det bli ett stort pådrag om detta i media och feminister skulle antagligen skrika rakt ut att mansgrisarna och svinen måste bort. Helst utrotas. Typ.

En del kanske tycker att det är bra att två starka kvinnor, läs Gynning och Berg, på detta vis försöker objektifiera männen. För min del tror jag snarare att det blir en än större objektifiering av en person som Gynning. I min värld undviker jag helst all typ av objektifiering. Vi män och kvinnor har, as far as I know, både en utsida och en insida. Vi har känslor, åsikter, drömmar, värderingar, funderingar och fabuleringar. Vi är inga objekt, vi är vad vi heter. Människor.  

När jag vaknade var det en helt vanlig dag som inte skulle bjuda på speciellt mycket speciellt. Detta skulle dock komma att ändras. Som vanligt inleddes dagen med att göra sig redo för jobbet och fram till lunch var det full fokus på mitt fantastiska kneg som gällde. Efter lunch fick jag dock ett samtal som upplyste mig om att min käre son Sander hoppat omkring i den "blå ringen" på förskolan och det hela slutade givetvis med stort "AJ, AJ, AJ!" och krokodiltårar i floder. Som den väldigt omtänksamma och omhändertagande pappa jag är lämnade jag givetvis arbetet omedelbums och åkte för att plocka upp honom. Tanken var att vi skulle åka upp på akuten, men när jag var framme var krokodiltårarna liksom borta och trots ett tydligt haltande verkade sonen kännas ganska fit for fight. Vi åkte hem och kontaktade istället vårdcentralen som lovade att ta emot oss klockan tre. Innan klockan var tre hann foten givetvis bli ännu bättre och vi valde till sist att avboka tiden. Sonen är nog rädd för läkare som det är, så alla besök man kan undvika får man tacka för.

Kvällen skulle spenderas hemma med min mysiga familj i tv-soffan framför hockeymatchen AIK-Färjestad. Sanningen blev dock en helt annan. Hockeymatchen fick jag se, men det blev inte sittandes i soffan på hemmaplan utan uppe i en loge med fri öl. Trevligttrevligt. Innan hockeymatchen, ja redan klockan fyra faktiskt, inbjöds jag först till vinprovning och middag. Oerhört fancy vill jag lova. Hela grejen var ett liksom ett försäljartrick för min gode vän Nils vars företag funderar på att byta leverantör så ni kan ju ana att det var ganska så medgörliga människor runt omkring oss som passade opp. Onekligen trevligt! Den ursprungliga tanken var givetvis att Nils skulle ha tagit med sig sin fru, men när de hade problem med att ordna barnvakt till deras lille charmtroll till son gick möjligheten över till mig istället. Och jag klagar inte för det. Om någon skulle klaga var det nog eventuellt fru E som blev hemma ensam med barnen. Som tur var dök svärmor upp och avlastade.

Utöver allt trevligt som vinet, sällskapet, logen, maten och den fria ölen njöds vi dessutom på en riktigt bra ishockeymatch. Åtminstone sett med svartgula ögon. AIK spelade tätt, taktiskt och totalt sett tokigt bra helt enkelt. Färjestad tilläts skapa ytterst lite och de få chanser de skapade klarade "Pumba" med glans. Det är oerhört kul att se hur tät och stabil Niklas Dahlberg är just nu. Jag misstänker att det känns ganska tungt för vår nye båsöppnare Hadelöv right about now. Man får hoppas att han tar detta på rätt sätt och knyter näven i plockhandsken och kommer igen - bättre än någonsin.

Slutresultatet skrevs till 3-0 efter att Koskenkorva, McDonell och Jimmie hängt in varsin puck i Färjestadskassen. Nice nice oh so nice! Ännu mer nice är det att läsa i tabellen där AIK för tillfället återfinns på plats nummer fyra. För min del får de gärna stanna kvar där hela säsongen! Vore onekligen lovely!

Vad gjorde du igår? 

Alla ni bloggläsare där ute som en gång i tiden spelat trummor kanske kan känna någon sorts koppling till rubriken? Ni andra kanske mest tycker att jag verkar aningen desperat? Oavsett vilket bjuder tisdagen på en hel del för såväl herr E personligen, men också familjen E i stort. I punktform kan det komma att se ut ungeför såhär.

1. Vakna och göra sig redo att fånga dagen.
2. Bilresa till jobbet med kort stopp vid bussterminalen för avlämning av övriga familjen E.
3a. Arbete.
3b. Bussresa mot Luleå.
4a. Arbete.
4b. Shopping i Luleå.
5a. Start av slutintervju som är beräknad att vara i upp till 2,5 timmar.
5b. Fortfarande shopping i Luleå.
6a. Intervju...
6b. Shopping...
7a. Utmattad herr E som försöker äta mat på stan och inhandla innebandyskor.
7b. Middag på matstället?
8a. Städning av radhuset.
8b. Bussresa mot Skellefteå.
9. Upphämtning av familjen E vid bussarna.
10. Hockey på tv + läggande av barn.
11. Fika som mest troligen avnjuts samtidigt som LA Ink rullar på tv:n.
11,5. Eventuellt lite bloggande.
12. Good night.

Nu återstår det bara att se om det nu blir precis så som jag misstänker att det ska kunna bli, men om jag känner livet rätt blir det ganska så precis ungefär like this. Vad tycker du, låter det månne som en ganska okej tisdag i dina öron?

Mångamånga

I Kanada har man stoppat kemikalien i barnprodukter, men i Sverige, Europa och i övriga delar av världen är den en av de vanligaste plastkemikalierna och finns i allt från plastmuggar till skidor. Användningen ökar med 6 till 10 procent per år och den globala produktionen uppgår nu till omkring 3 miljarder kilo per år.
 
Risken finns givetvis att kemikalien finns även i Sanders nappflaska, men faktumet är att utfällningarna av kemikalien ökar om man värmer nappflaskan, tallriken eller behållaren i mikron. Till stor del kan kemikalien undvikas helt genom att inte värma nappflaskor och plastburkar i mikron.

För Sander har det med andra ord inte varit några problem med att undvika denna kemikalie, men själv ligger jag nog lite mer risigt till. Mer eller mindre varevigaste arbetsdag använder jag nämligen microvågsugnen för att värma min mat liggandes i plastlådan. Shit pommes.

Nästa steg blir nog att börja lägga upp min mat på tallrik innan jag värmer den och kanske också att inhandla en nappflaska i glas till mina små sötnosar. Om det ens finns att få tag på?

Vad tänker du om detta?

Källa: Aftonbladet, SvD, BBC News

"- Om vi ska vara ärliga så hade Matt Damon själv väldigt lite att göra med att den här sången blev så populär. Tack till den person till vilken hela videon gjordes: Jimmy Kimmel - som krossade mitt hjärta, och som alltid kommer att ha en plats i det".

Våra "goda" vänner Jimmy och Sarah höll ihop under fem år och vi träffade dem under tiden vid The Hollywood School house där Jimmys två barn gick skola. Tack vare dessa två lovely kids förärades vi med VIP-pass och green room access till Jimmys egen tv-show - Jimmy Kimmel Live! Onekligen mycket nice och trevligt. Även Jimmy själv var rätt så trevlig, men än trevligare var faktiskt Sarah Silverman. Jag hade helt klart kunnat tänka mig att fortsätta hänga där nere i green room tillsammans med kändisar som Charlie Sheen, Denise Richards, Matt Stone, Trey Parker och så vidare... Men, men i ett annat liv kanske?


Foto: Aftonbladet

Inom kort kommer detta inlägg att fyllas med såväl bilder som information från lördagens dop av fröken Stella Ejrevi!

En del av er minns kanske mitt tidigare blogginlägg där jag berättade att jag vid en utförsäljning genomförd av Myckle IK hade fyndat en barpall av märket Kartell - en så kallad "Charles Ghost" designad av Philippe Starck för det futtiga priset 200 kronor. Nypris på denna finfina sak ligger vanligtvis runt 1,700 kr. Mycket nice! Den gången hade jag också möjligheten att köpa ett litet bord av samma märke -  Kartell Jolly, designat av Paolo Rizzatto för samma pris. Nypriset på detta bord ligger runt tusenlappen och dumsnål som jag var köpte jag inte bordet.

Idag körde jag förbi Myckle IKs kansli på vägen hem efter att jag lämnat en elev på sin praktikplats. Jag fick liksom en ingivelse att svänga förbi och gå in och prata med gubben på kansliet. Kanske skulle det där bordet som jag harmat att jag inte köpte finnas kvar trots att det nu var flera månader sedan utförsäljningen var över? Och det var det! Tro det eller ej, men där på kansliet under lite annat bråte stod plastbordet och prislappen på 200 kr stod kvar. EFtersom jag bara hade åkt förbi av en slump hade jag inte mer pengar än 70 kr på mig och då jag sa detta sträckte kanslisten fram näven och sa - "Det är taget!".

Pang, boom! Ytterligare ett Kartellfynd var fyndat. Nice nice nice... Bordet är, som de flesta Kartellbord blir med tiden, lite repigt, men ändå i fullt godkänt skick. För 70 spänn var det ju onekligen ett kap. Färgen på bordet är densamma som hos pallen Sunset Orange. Kanske inte den färg jag hade valt allra först om jag hade fått välja helt fritt, men topp tre hade den alla gånger varit. Med andra ord är jag en nöjd liten sakletare som nu kryper till kojs.